did you get your heartache and your headrush confused.

iskallt av mig att inte säga att jag var kär någon gång under de där åren. det kalla badrumsgolvet
och näsblod, alla människorna runtomkring i minnet ganska tysta, festen mitt ute i karbenning
mörkret i ingenstans efter att rutan krossades och polisen tillkallades, den kanske inte tillkallades
och den kanske inte kom jag minns inte, och femme fatale, fantastisk film.

vad hände igår?

Popnoname- Mother earth

earthshake, earthcake, earthquake

jag skrattar så jag gråter.

kulturhuset och kultur.

tanken med byggandet av kulturhuset var att det "alltid skulle vara öppet för alla". det skulle
finnas mycket teknik och maskiner som tryckmaskiner så man skulle kunna göra egna tidningar,
det skulle finnas möjligheter att kunna skulptera och andra medel för att kunna förverkliga sina
idéer och drömmar, men det blev inte riktigt så efter att pontus hultén som var tänkt att leda
kulturarbetet efter ett möte med alla inblandade och olika myndigheter som bara tänkte på sina
restriktioner, gick därifrån och åkte till paris och startade ett eget kulturhus. det var
informationskommittén som skulle ha en hel våning i mitten av kulturhuset, det skulle då bryta
kontakten mellan översta och understa våningen vilket inte uppskattades av de som ville se den
ursprungliga visionen utförd. kommittén som inte var så populär tillsattes efter att pontus
hultén for till paris. de frågade efterträdaren till arkitekten celsing som avled, per, hur stort plan
4 var, de fick svaret 2200 kvadrat varpå de utbrast "HERREGUD! är det så stort, vad ska vi
göra med all denna yta" och de hade stora problem med att fylla all yta med verksamhet, som
pontus hultén hade haft planer för och hade fyllt utan problem. istället blev det avgränsningar
gjorda med lås på de olika avdelningarna. en bra sak i det här var att informationen ville sitta två
våningar upp och inte alls vara i samma höjd med plattan för då skulle "vemsomhelst" kunna
komma in. de ville kunna låsa om sig men alla var dock inte likadana. en bibliotekare med
drömmar som hette lasse (lars) träffade en dag celsing, den ursprungliga arkitekten, i hissen. och
han fick frågan av celsing om han skulle vilja flytta ned till plattan? lasse blir överförtjust vid
frågan och säger att det vore fantastiskt. celsing frågar honom om han inte är orolig för att
"vemsomhelst" ska kunna komma in och ta med sig böcker? och lasse svarar "vilket underbart
sätt att sprida kulturen". snart därpå började bibliotekarierna att skissa på barnavdelningen och
hur biblioteket skulle se ut där på bottenplanet och det blev en succé. hur underbart är inte det?
en solskenshistoria.

(men numera har det flyttats upp igen och avvägningar görs för hur mycket man kan satsa på
kulturen, och de delar av kulturhuset som ligger i anslutning till plattan hyrs alltmer ut till
affärer för att få in pengar, och affärerna i sin tur bidrar till att delar av kulturhuset hamnar
bakom lås och bom.)

alltså, VEM har beställt ett dussin halvnakna bastukillar till min dörr?!

världens gräl efter långdragen bitterhet och sen världens eld. jag är så jävla irrationell men vadå,
passionerad och förnuftig går väl sällan hand i hand.

dövdisco.

hallå, det finns dövdiscon. sign me up.
hur liksom? tydligen väldigt mycket bas för att det känner man även om man inte hör något. nu
tänkte jag dra ett skämt som hade kunnat härledas till misshandel (beat) och det är inte särskilt
bra.

cold city part one.

i helgen var jag på en fest med vackra människor och idag är jag ledsen. så oerhört ledsen och
det känns som att jag spricker inombords av alla svagheter.

vänligt sms 00:39.

"Hejsan, ring bravida då dom har akut-servicen nu vid uppstarten"

jag menar det verkligen, hyresvärden är en pärla. nu känner jag inte att det är lika akut att ringa längre.

was she going to kill me just for fun

det började som en bra kväll. utbjuden på middag på en mysig/fin restaurang med en del andra par runt omkring oss som alla såg otroligt uppfordrande-på-sin-partner/deprimerade och missnöjda ut med livet. bara det var en stämningshöjare för min middag. snön började falla. jag tyckte att det var väldigt fint. vi fick två karameller med i notan. jag tittade förtjust på hon som gav oss kvittofodralet med två bucklor. en var med chokladsmak och den andra på franska. när vi hade promenerat till min lägenhet satte jag mig och började skruva i den gamla lampan för hundra kronor, satte i den i eluttaget och sa "nu testar vi då" och därmed kortslöt jag allt utom kylskåpet. jag är så jävla dålig på att montera rätt. proppen ute i det inglasade proppskåpet ute i hallen som jag inte har nyckel till har gått och nu är allt mörkt. ironin i det här skulle kunna vara att mobilen snart dör och att det inte finns något uttag att ringa från, om det inte vore för att den nu är laddad. det här är alltså straffet för att jag inte går ut för en gångs skull? för att jag inte kan redovisning och kalkylering tillräckligt bra? (troligvis därför.) jag smsade hyresvärden men har inte fått något svar. bara det känns lite förbjudet. smsa sin hyresvärd sent en fredag. han är väl förstås upptagen på flustret. nej jag tar verkligen tillbaka det (för han är toppen). det finns flera olika alternativ på den här frågan; kanske ignorerar han mitt sms för att det är fredagsnatt? kanske vill han inte rycka ut en fredagsnatt? kanske har jag för mycket fritid utan elektricitet? han vet inte vad man gör med proppar? han har ingen extrapropp? han har SOMNAT?
VARFÖR FINNS DET INGEN JOUR? jag är i fucking akut behov av jour.

we don't keep any secrets.

en sen middag en regnig kväll med den som kanske känner mig bäst. som åker tillbaka på måndag. snöbollskrig på taket i flogsta sent en natt för tre år sen. och musiken ekar mot väggarna i den nya lägenheten.

b-dagen.

bitchiga dagen, lika lyckliga som någonsin.
jag: "står jag under e som i emilie eller under p som i problem?"
k: "nej du står under s, som i stora problem"
k: "eller nej, under f som i framtida ex"

idag har jag fått mina nycklar, i'm oh so happy.

art school because i ran out of options.

maybe you were just another sweet nothing.

11:47.

rummet är kaos så jag undviker att vara där mer än jag behöver och resten likaså. längtan
till torsdag.

har någon sett umpa?

inlägget under kanske uppfattas som lite skrytigt, nu när jag har läst igenom det kan jag nästan tycka det. men, jag ljuger inte och ibland kan man väl få vara lite skrytig.

nu till något viktigare. idag var jag på stan och såg detta:

den familjära stämningen.

jag älskar att spela när det är packat och skitsvettigt, som det alltid är när vi spelar på velvet, och precis alla vi känner är där och kommer bakom och pratar med oss och dansar. alla övriga hundratals är som inbjudna bekanta som också gillar det "intima". eller nej nu tar jag väl i. ida berättade att kön till v-dala var ända upp till uplands när hon hade kommit. en genomsvettig kille kom fram och skrek uppgivet men ändå förtjust "ni spelar så bra musik så jag kommer aldrig komma härifrån", men alla tyckte inte likadant. en tjej kom fram till mig och frågade "tycker ni om den här musiken?" och jag sa "ja." och hon sa "på riktigt eller? för jag hatar den." och jag svarade "du behöver inte vara kvar här?" och hon tittade på mig och gick tillbaka och fortsatte dansa. det är så man dör. en tjej kom fram och sa att vi var jättefina. och det var vi verkligen, så det var kul. det var snällt. det var ju även "höstvalborg" igår, något som alla våra vänner tagit rejält fasta på. särskilt pojkvännen:


Ida säger:
han bara stod bredvid en och vinglade till
Ida säger:
sen började han vinkla sin fluga åt höger och vänster
Ida säger:
när jag sa saker, så sa han "vaaa jag hör inte det flyger fåglar förbi"
Ida säger:
så drog han i sin fluga
Ida säger:
jag sa "du brukar aldrig se mig nykter och det är en ära att få se dig så packad"
Ida säger:
då sa han "pfff" å flyttade flugan åt höger
Ida säger:
jag sa att han såg ut som musse pigg
Ida säger:
ja då tittade han upp i taket och visslade

sunday afternoon.

tiger lou.

förra gången jag såg tiger lou på v-dala träffade jag en kille som jag hade förälskat mig i, och vi åkte taxi hem med de andra, på säten i bakluckan bortvända från de andra och såg den vita vägen bli tillrättalagd under bilen. gatljusen vi passerade lyste upp det vita med ett gulaktigt sken i mörkret och snön föll. vi var n'sync och det bästa, och jag cyklade omkull på isen och stod på hans trappa med snöiga knän. sen kom våren.

"Linn har också en pappa med brun skinnjacka. Jag står och tittar på dem en dag när hon är fem år. De är tillsammans på en väg. En barnhand letar i luften efter hans. Hon har inte sett honom på ett år. En liten flicka med ett ansikte som lyser av tillit och stolthet. Snart ska de gå hand i hand så att alla kan se att hon är ute och promenerar med sin pappa.

Men han är fördjupad i ett samtal med en annan vuxen och glömmer barnet vid sin sida.

En arm sjunker långsamt ner - snuddar ett ögonblick vid håret i pannan. Två barnögon får ett frånvarande uttryck. Och vår dotter stänger in sig i en erfarenhet. Som jag står bredvid och känner igen."

the whalewake.

vi hade valvaka inne på mimmis rum men framåt fyra började folk att tuppa av. kristoffer snarkade. när vi vaknade hade obama vunnit. jag hoppades på en humanare politik/er. obamas liveintervju under valvakan på comedy central kändes betryggande. jag är glad att mccain inte vann. mccain är 76 år och lever redan på lånad tid enligt dödsstatistiken för män och hade säkert dött inom fyra år och då hade sarah "afrika är ett land" palin fått makten. då hade det med all säkerhet antagligen blivit ett tredje världskrig. herregud, man kan ju inte heja på någon sälklubbare.

det här är helt jävla underbart:

och det här är varför jag gillar uppsala.

fäbrek thä griek.

jag måste redan nu tipsa om en låt som har greppat mig

bag raiders feat. rhys- shooting stars.
och det blir till och med bättre imorgon.

imorse skrev jag på mitt hyreskontrakt (snabbt, fort) och adressändrat till luthagsesplanaden inflytt 2008-11-14, postat bostadsbidragsansökningen, ett frimärke i plånboken, ringt folksam, onödigt, allt på en gång, varit på föreläsning, fröken uttråkad, tänka på något annat, köpt första kursboken den här terminen, fröken-klara-sig-bra-ändå, varit på styrelsemöte, trumma med penna, lyssnat igenom så mycket skitmusik men hittat det bästa tills imorgon med hjälp av elias, jag gillar när han låtmailbombar mig, och det kommer bli lite allvarsammare och nu är jag ganska trött. men jag lär fortsätta med min invanda dygnsrytm om jag ska kunna valvaka imorgon natt som tanken var.

och tankarna går runt, eftermiddagsluften och solen som gick ner.

jag var just med om värsta saken när jag skulle gå och borsta tänderna. när jag kom ut i hallen slogs jag av en doft som jag bara har känt på ett ställe innan, hos farmor. det var så påtagligt så plötsligt. jag borstade tänderna och går förbi köket som är mörkt och känner ett tvång att gå fram till fönstret, för att se på alla ljus som fortfarande brinner utanför och så tittar jag ner lite snett till vänster i fönstret bland alla berg med saker och ser att mackmaskinen lyser i mörkret och är i full gång och hettar. någon hade väl tagit fel på sladden till den och vattenkokaren. jag vill ändå gärna tro att det rör sig om änglavakt. jag kanske bara borde försöka gå och lägga mig tidigare istället.

läsvärt:

"Jämställdhet är en förutsättning för en livaktig demokrati med politiska beslut som innefattar hela befolkningen och inte bara en del av den. Ett viktigt sätt att få en bättre och mer hållbar utveckling i många länder är att stödja kvinnors representation i folkvalda församlingar på alla nivåer. En mer jämnt könsfördelad politik innebär också att andra röster får komma till tals vid förhandlingar och därmed kan nyansera problembilder och beslut.

Den maskulina modellen av politik är något som debatteras flitigt inom litteraturen runt kvinnlig representation. Med det menas att det är män som traditionellt sett ägnat sig åt politik i den offentliga sfären och därmed format diskurs, normer och anpassat den efter en ”manlig” livsstil. Detta gör att många kvinnor inte vill ge sig i kast med frågor som de inte känner sig hemtama med och därför väljer att inte delta alls. Kvinnor tenderar att värdera frågor som gäller hälsa, barn och familjepolitik i större utsträckning än män eftersom de ofta spelar en viktig roll i familjen när det gäller barnuppfostran och hemarbetet. Kvinnor upplever också i högre utsträckning än män att de är slitna mellan sina åtaganden i hemmet och det politiska livet. Ofta är inte det politiska arbete anpassat efter ”denna dubbla börda”.

Att det finns organisationer som aktivt jobbar för kvinnors rättigheter och möjligheter inom den politiska världen kan man se har haft stor betydelse för ökad kvinnlig representation främst inom västvärlden. Om det finns kvinnoorganisationer, och då främst sådana som jobbar för jämlikhetsfrågor, som kan lobba för kvinnliga politiker både inom och utanför partierna så har det visat sig att andelen kvinnor ökar då partierna får press på sig att öka den kvinnliga representationen. Ett stort problem i outvecklade demokratier är just bristen på inflytelserika självständiga organisationer som kan utmana den rådande politiska makten och sätta press på den. Många nya demokratier kännetecknas just av det svagt utvecklade civila samhället.

Utbildning och träning är viktiga instrument för att öka utbudet av möjliga kvinnliga kandidater som partier kan tänka sig att välja. Kvinnor måste ha minst lika bra men oftast bättre utbildning än de manliga kandidaterna för att kunna konkurrera om att bli valda. Kvinnor måste också få möjlighet till att träna de färdigheter som krävs för framgångsrikt politiskt arbete. En viktig faktor här är landets allmänna ekonomiska och kulturella utveckling. Ökad allmän välfärd försvagar traditionella värderingar om mäns och kvinnors naturliga platser i samhället och ökar möjligheter för kvinnor att arbeta och utbilda sig. Detta verkar i sig vara medvetandehöjande för kvinnor och en push att engagera sig politiskt.

För att kunna driva en politisk kampanj krävs finansiella resurser. Män har i högre utsträckning tillgång till finansiella sponsorer då de flesta som finns inom den ekonomiska företagssfären är män. Ett stort problem för många kvinnor i utvecklingsländer är att de inte har tillgång till en egen ekonomi. Man flyttar direkt från sitt föräldrahem till mannens hem och får aldrig tillfälle att t.ex. knyta viktiga kontakter med sponsorer eller utveckla en egen ekonomisk plattform att stå på."


micromakten finns överallt.

nattens fråga:

vad betyder genusperspektivet för demokratin? de flesta definitionerna säger att en demokrati är att människorna har folk som representerar dom - representativ demokrati - ändå har kvinnorna väldigt få antal kvinnor som representerar kvinnorna som grupp på höga poster inom politiken/demokratin. kvinnor har ändå rätt att rösta, på vilka de vill - männen får då ändå anses representera kvinnorna. är demokrati trots allt oavhängigt kön? hur ser män/kvinnor/populationen på högt uppsatta kvinnor inom politiken/demokratin? hur/om kvinnligt ledarskap skiljer sig från manligt? vad har det för konsekvenser för demokratin med få kvinnor i toppen? kan det sägas vara en demokrati utan kvinnor i toppen men med kvinnor i "botten" (som ändå röstar)? - här kan man återknyta till definitionerna igen - om en ny definition kanske behövs. enligt avhandlingens abstract jag läste så är det först nyligen som kvinnor har börjat uppmärksammas inom demokratin men de ses ändå som pacifister och "naturligt omvårdande" och betraktas som potentiella bromsklossar när det gäller demokratiska och andra nationers gillanden av krig. vad ska man säga om det?

anti-halloween.

alla möjliga var där utklädda till allt möjligt. bananer i pyjamas, emil i lönneberga, en autentisk bamse-outfit, mimmi & musse, flertalet prinsessor, snöflinga, ängel, karlsson på taket, ida var utklädd som en systemetkasse och tre killar hade även klätt ut sig till pantertanterna "the golden girls". det var sjukt kul (jag var rafaels skelett (teenage mutant ninja turtle) men hade ingen grön färg hemma). vi drack många oh julies och beatboxade i köket. jag skulle skriva mer om vad som hände efter det men vissa saker som händer i gula huset stannar i gula huset. det blir ingen film den här gången kan man säga.

impulsen att skrika i'll turn on my sad light.

jag kommer inte att klara mig till fyra sleezy-arthouse-electro-disco till trots. imorgon kanske jag gör halloweenfilmen. kanske inte. det bästa med att lägga sig är när man har friheten att göra som man vill dagen efter. om jag hade haft ett badkar hade jag tagit ett nattbad och varit/gjort något dekadent. en sån där period, äntligen.

ordvits från natten som var:
outklädda killar sitter och spelar foo fighters på gitarr
någon: "varför är de inte utklädda"
jag: "de har börjat tänka på refrängen"

nattens fråga är vad meningen med konst är? den initierande anledningen och den slutgiltiga, hur ofta/sällan sammanfaller de två? skiljer de sig mellan olika konstformer? hur stort är behovet av konst? är resultatet av konst detsamma som den slutgiltiga anledningen med konst? var går gränsen för om man legitimt får kalla sig konstnär? kan konst någonsin vara legitimt och vem bestämmer det i såna fall?

jag vet helt enkelt inte.

alla helgona.

i eftermiddags gick vi på en promenad genom kyrkogården, det var värre rusning än på norbergs marknad. bilderna gör inte vår köksutsikt/det glittrande stjärnlandskapet rättvisa.

oron.

jag har den här oron i kroppen, som om jag måste ut ikväll som alla andra kvällar men jag måste stanna hemma för att komma ifatt mig själv. 'segla runt i sitt eget huvud och besöka platser som är viktiga för mig.' stört att jag har den här oroskänslan, abstinens? jag måste bara.

c'est la vie mon chéri.

det enda jag vet är den stuckna sidan tänker på kärleksbreven. alla kärleksbreven, särskilt de med samma språk som mina, samma genomträngningspunkter, samma minnen tankar skrivna sent på natten uttömmande intet/alltsägande långa meningar utan slut någonstans. lite som det blödande och längtande hjärtat, inget slut. bara ett enda virrvarr.