kulturhuset och kultur.

tanken med byggandet av kulturhuset var att det "alltid skulle vara öppet för alla". det skulle
finnas mycket teknik och maskiner som tryckmaskiner så man skulle kunna göra egna tidningar,
det skulle finnas möjligheter att kunna skulptera och andra medel för att kunna förverkliga sina
idéer och drömmar, men det blev inte riktigt så efter att pontus hultén som var tänkt att leda
kulturarbetet efter ett möte med alla inblandade och olika myndigheter som bara tänkte på sina
restriktioner, gick därifrån och åkte till paris och startade ett eget kulturhus. det var
informationskommittén som skulle ha en hel våning i mitten av kulturhuset, det skulle då bryta
kontakten mellan översta och understa våningen vilket inte uppskattades av de som ville se den
ursprungliga visionen utförd. kommittén som inte var så populär tillsattes efter att pontus
hultén for till paris. de frågade efterträdaren till arkitekten celsing som avled, per, hur stort plan
4 var, de fick svaret 2200 kvadrat varpå de utbrast "HERREGUD! är det så stort, vad ska vi
göra med all denna yta" och de hade stora problem med att fylla all yta med verksamhet, som
pontus hultén hade haft planer för och hade fyllt utan problem. istället blev det avgränsningar
gjorda med lås på de olika avdelningarna. en bra sak i det här var att informationen ville sitta två
våningar upp och inte alls vara i samma höjd med plattan för då skulle "vemsomhelst" kunna
komma in. de ville kunna låsa om sig men alla var dock inte likadana. en bibliotekare med
drömmar som hette lasse (lars) träffade en dag celsing, den ursprungliga arkitekten, i hissen. och
han fick frågan av celsing om han skulle vilja flytta ned till plattan? lasse blir överförtjust vid
frågan och säger att det vore fantastiskt. celsing frågar honom om han inte är orolig för att
"vemsomhelst" ska kunna komma in och ta med sig böcker? och lasse svarar "vilket underbart
sätt att sprida kulturen". snart därpå började bibliotekarierna att skissa på barnavdelningen och
hur biblioteket skulle se ut där på bottenplanet och det blev en succé. hur underbart är inte det?
en solskenshistoria.

(men numera har det flyttats upp igen och avvägningar görs för hur mycket man kan satsa på
kulturen, och de delar av kulturhuset som ligger i anslutning till plattan hyrs alltmer ut till
affärer för att få in pengar, och affärerna i sin tur bidrar till att delar av kulturhuset hamnar
bakom lås och bom.)