det är så ballt.

så där satt vi, i ett stort kontorsrum, större än det rum jag lever i, med vitdraperade väggar överallt. vita skynken längs med alla väggar och vita soffor och cleana möbler och ett pingisbord en bit in på golvet vid ena väggen när man kom in. dimmade spotlights. det kändes som i berlin, på klubben i skyskrapan vid alexanderplatz, men där var det utsikt, natten och mörkret över berlin och gatljus, panoramafönster runtom i hela den mörka lokalen och en långt löpande svart skinnsits längs med hela fönstret, en stor fyrkantig bar i mitten, upplyst av oranget ljus, vita liljor i varje hörn av baren. vi var sju personer inne på kontorsrummet, satt i de vita fåtöljerna, diskuterade löner, tider, datum, formatet med de olika dagarna och vad de ville ha på de olika golven, promotion, långsiktighet. semi-värld. vi skulle spela på det fräscha golvet där de vill ha allt annat än kommersiell eller vanlig musik, lära folk tycka om något annat. de verkade vara bra, ägaren berättade hur han hade setat i två timmar och kollat på kommentarerna på sevens hemsida, den förra klubben som innan people var en plats för alla under 20 att gå ut på, och undrade vad han egentligen hade gjort när han köpte upp stället och tog bort det enda stället för yngre att gå ut på. därför onsdagen för yngre även om det är lite ändrat. fick se lokalerna och utrustningen, inte illa och de kan ta 1500 pers.
när jag var där första och enda gången hette det alfons, och jag var arton år.


när vi var klara där satte vi oss ned på max och pratade igenom allting, hur vi vill göra runt vissa saker och ha det. sen gick vi till snärkes och satt och tittade på folk till elva. nu sitter jag ensam hemma hos kristoffer med så mycket i huvudet så jag kan spy, inte bara det här. har uppdaterat studentradions hemsida lite. radioprogrammet gick bra, det var en mängd lyssnare, jag var förvirrande. sen iväg till mötet. jag har vänt på dygnet, kanske lika bra för det är ju ändå bara mörkt.