ösregn ute.

och jag blev äcklad och så svartsjuk, svartsjuka aldrig förr beskådad, det här är inte jag, och bråk och diskussioner till sent på natten. och han sa att han inte litar på mig för att det är nyförälskelsen som räknas för mig och jag sa inte emot, även om det aldrig är så svart eller vitt. att vara otrogen för mig går väl vid om man gör någonting, men känner saker gör man ju ständigt för olika personer, man kan ju inte förneka sig själv att känna saker och varför ska det ena behöva utesluta det andra sålänge man vet vad som är viktigast och den andra vet vad som är viktigast, om man mår bra av det? är det själviskt att känna saker som man mår bra av om den andra ogillar det? man blir ju ibland ögonblickligen fascinerad av eller kär i olika personer på olika sätt, och jag förstår inte hur man skulle kunna tvinga den andra att sluta känna något för andra, det är väl snarare så att det är när man känner något för flera och man genom medvetet och eget val väljer att vara med den där särskilda personen som det borde betyda något? det som är något mer än det där ögonblickliga. då borde den andra kunna vara trygg i det. vissa kanske bara känner något för den den är tillsammans med och verkligen inte kan känna något litet alls för andra, men alla är ju inte såna. skillnaden kanske är att jag pratar om det. jag ogillar förhållanden när det tar fram ens dåliga egenskaper, eller om det bara är gammal vana, ett sätt att vara på som man alltid varit på sålänge man kan minnas.



och han sa att han inte ser hur det här ska fungera och jag sa "då gör vi slut då, nu". han sa "även om jag skulle vilja göra slut med dig, hur dig skulle jag kunna? lämna allt det här?"

somnade tätt ihop.