idag, igår och dagarna innan.

möte om snärkesklubben på eftermiddagen och de vill att vi ska göra allt gratis och jag sa att jag vet vad de brukar betala sina djs normalt och att de har resurserna för att betala de som kommer att spela. verkar lite skevt. jenny ringde under mötet och sa att de hade hört av sig och ville ha affischerna direkt och jag blev halvt förvånad och halvt irriterad, för jag trodde egentligen inte att det skulle bli något när dom verkade så ointresserade helt plötsligt och inte hörde av sig till oss om vad som hände och så ville de ha affischerna tre dagar innan premiären för tryckning imorgon. satt på mötet och halvlyssnade och skickade iväg affischerna. sen sändning direkt och lars var med och han och jag klickar, en timme försvann.



igår kväll efter avesta var jag med kristoffer till österfärnebo, det var mörkt och tyst ute överallt. har aldrig varit där förut. ett litet idylliskt samhälle mitt ute i ingenstans och snön låg vit överallt. hälsade på john på folkhögskolan innan han åker och han visade oss runt. de hade en kiosk, ett ica, och så fick vi se huset han och de andra bodde i och en stor tom sal i en annan byggnad med en scen och ett piano som jag spelade på medan kristoffer och john var någon annanstans. och john berättade saker oavsiktligt som jag reagerade störigt på och var avvisande för på vägen hem, kristoffer var likgiltig.



i helgen åkte jag över 150 mil. på lördag morgon åkte jag och mats och mina föräldrar och hans föräldrar, min faster och farbror, till begravningen i strömsund och där var alla andra och några grät och de kramade mig och sa att han hade blivit glad över att jag hade kommit dit och det var i ett kapell på en höjd ovanför en stor sjö med några träd utanför och snön som föll, grå dag. jag grät. när det var över kändes det okej, min faster höll ett tal på minnesstunden efteråt och jag fattar inte hur hon klarade det. för första gången kände jag mig stolt över våran familj och släkt, har aldrig tänkt på det förut hur priviligerad man är som haft och har en sån bra omgivning. sen åkte vi och tittade till vårt hus som låg öde i vinterlandskapet och det började bli mörkt och vi åkte tillbaka till östersund och åt middag och packade och åkte tillbaka till fagersta över natten. snöstorm när vi kom till norberg. och när jag tänkte efter så insåg jag att jag aldrig hade träffat honom igen om jag inte hade varit helt bestämd i somras om att åka och sårade kristoffer som behövde mig, men jag var helt bestämd när det gällde det och allt faller på plats.



nu ringer det på, det är väl nåt fyllo.