föll i koma.

friday i'm in love

nykter och srs-middag med folk från överallt

prat och skämt

möta upp jenny och gå hem till mig

anna kommer förbi och vi skrattar och pratar skit

onykter och vi går ut

delar på en rödvinsflaska



gentle touch är gråa

inget man vill höra

inte så mycket folk där

när de håller på att gå av skriker jag fascination

med min spruckna röst

ensam längst fram

de går motvilligt tillbaka

de pekar på mig när de kör en gång till

jag är överförtjust

även om dom är tråkiga

linnea och jag dansar extatiskt längst fram

friday i'm in love



hemma vid fem på morgonen

det ljusnar och är grått ute

plötsligt har det blivit lördag morgon



tidig frukost på radion

möte om motioner och lagändringar

tankarna är någon annanstans



gå på stan hela dagen

lunch ute på restaurang

duschar

sen nästa förfest

jenny är först

lånar hennes tajta klänning

folk trillar in

jonas, julia, naima, oliver, ida, snygg-johan, tori

öppnar idas champagneflaska genom fönstret

korken flyger mot kyrkogården



julias hår börjar brinna

alkohol

gårdagens stulna alkohol dricks upp

ett glas till

vi dansar runt på golvet

hög volym



det gör inte något om jag gör bort mig

det är ren lycka



johan reser sig från golvet och är med

jag och jenny snurrar runt

klockan har blivit för mycket



vi går

jag och jenny cyklar i förväg

hämtar ut pengar

de andra har inte kommit

vår favoritvakt är där

han leder vägen in och hälsar oss välkomna



fullt med folk på dansgolvet

de andra dyker upp

alla dansar

en kille får syn på mig

blir närgången och vägrar försvinna

äkta cromagnon efter för mycket alkohol

jag säger åt honom att gå därifrån

han verkar inte förstå

han kommer tillbaka

jag skriker åt honom att gå därifrån

och han skriker på ett desperat sätt

"men jag vill ha dig"

som något slags skämt



vi går och sätter oss

jag krossar ett glas

pratar och dricker lite till

dansar till killarna som spelar skivor

det börjar bli sent

nästa kille får ögonkontakt genom folkmassan

kommer fram och låtsas ramla in i mig

varpå han alldeles för självsäkert säger hej

vad är det för fel på folk?

johan agerar pojkvän, men

han kommer igen och ställer sig bredvid mig

tittar på mig

jag går.



det stänger

tori som jag har känt längst av alla där

frågar varför jag är som flugpapper

och att det alltid varit så

förlåt kristoffer, men det är tur att jag har dig, mina övriga intressenter är ju minst sagt inte så lovande.



de går till sin efterfest

jag och jenny hänger kvar medan killarna packar ihop

går vidare till johannesgrillen

överfull av folk

träffar tony som alltid säger hur snygg jag är

på fyllan



vi går vidare på annan efterfest

kristoffer skjutsar mig på pakethållaren

vingligt och vi skrattar och pratar

ifatt jenny och abraham

det gick just förbi en kille

som hade vänt sig om och sagt

"discodarling alltid lika bra"

och gått vidare



vi blir insläppta och går upp för alla trappor

mycket folk på liten yta

en granne kommer surt och säger åt oss att vara tysta

smäller igen dörren



hemma vid femtiden, igen



upp tidigt och flytta alla saker från mitt förra ställe

hela dagen

ordna allting

klart halv två på natten

sen kollaps.



"människor lever i rum av frånvaro fruktansvärt påträngande."

söndag 30:e mars.

han kom hit på natten och jag sa att det nog var bäst om han gick för annars skulle det sluta med bråk, sen började jag gråta där jag satt på golvet. ur balans?

my hand slipped into your hand and it was awesome and it was special.

mamma och pappa.

såg du något?

nu när jag tittade igenom bilderna nedan kan ni gissa min förvåning när jag insåg att det är idol-amanda!







nej, nu börjar det bli för mycket.

fagersta.

metropolen där till och med storheter som radiohead har spelat på bergslagsrocken i folkets park. man kan känna att mäktiga personer har gått på marken innan eller hur.

fabrik.

återblick. jag minns att jag visste att jag inte skulle vinna priset för bästa radiopratare så fort jag hörde inledningen på motiveringen som löd "med en personlighet som inte inkräktar på budskapet..." och sen slutade jag lyssna för jag visste ju såklart att det inte var jag bara av beskrivningen och jag tänkte "vem vill vinna ett pris med den motiveringen", how lame.



jag tycker att du ska eller borde lyssna på www.studentradion.com mellan 19-20 ikväll på fabrik vart du än är, för det kommer bli helt underbart spunkig musik. om du absolut har bestämt dig för att du inte vill lyssna någon annan gång så kan jag starkt rekommendera att lyssna ikväll innan du slutar. jag har peppat hela helgen och förberett måttligt men shit vilken mäktig musik. eller det kanske bara är jag men det gör inte så mycket. tekno music kids love it.



nu ska jag åka till avesta och hämta en bil, innan jag åker till uppsala. jag har en bokhylla i min lilla bil, pappa sa att den skymmer sikten ganska kraftigt till höger men jag sa att det knappast kan bli värre än när jag och mamma hade köpt en fullstor julgran på plantagen i västerås för att mamma ville ha en "äkta gran" till jul och vi skulle frakta hem den i min bil och mamma försvann och hela framrutan var fylld av barr och koda.

mental blockering.

fagersta med sloganen "här får du livstid" dag tre. pappa sa att det kändes som att han höll på att dö igår. jag frågade vad han hade för symptom och hur få timmar han trodde det rörde sig om. mamma var glad att jag var hemma igen för då kunde jag skjutsa henne till avesta, och pappa var glad av samma skäl, att jag kunde skjutsa mamma till avesta, så han slapp undan.



kraba kom hit från norberg ikväll och vi låg och tittade på teve och messade runt med joomla, sen åkte vi och fotograferade med min nya blixt köpt via en norsk shoppingsida. är fortfarande kall. jag känner mig rätt kall inombords. jag är lika eldig som mamma, till temperamentet, dock. igår testade jag nya grepp och gick inte ut på green man fastän fler än ett tillfälle gavs. har fått mycket jobb gjort idag. kristoffer har någon tjej som sover över hos sig och anordnar fest och går på svartklubb medan jag är borta. kul för han. vi har knappt pratat något, saknar honom. men jag känner mig halvborta när jag får avstånd till allting, oförmågan att prata och mental blockering och what not. mamma frågade vid frukostbordet om jag hade ramlat och jag undrade varför hon frågade och hon svarade "för att du är blå på hakan", jag sa att det bara var kristoffer och mamma frågade om vi har ett s/m-förhållande och jag svarade ja och pappa hummade. nu är lineupen till nästa klubb klar efter en del samtal fram och tillbaka de senaste två dagarna. det kan bli bra.

if you will stay here with me we will always know.

igår hade vi fyra middag på gamla stället, vi som bodde ihop för två år sen. lagade middag och delade på tre flaskor vin och fler drinkar som jonas gjorde, lekte med elden till highschool rock. hon och jag pratade om gamla tider. när hjalmar spillde ut ett glas vin på mig och jag gick iväg på toa följde hon efter. och där blev vi stående. tystnad. när vi tre gick därifrån vid halv tre gick vi under tystnad hela vägen. sen vek hjalmar av. hon frågade honom om hon skulle få se honom igen och han sa antagligen inte. vi sa hej då för sista gången. kallt ute och gatorna helt tomma och vi fortsatte gå under tystnad. sen kom vi fram till mig, och hon sa att hon hade saknat mig medan hon varit borta. och jag sa att jag hade saknat henne med. hon sa att vi borde ses, hon hade känt medan hon var borta att jag är en av få hon klickar med. och jag sa ja för att det är så. vi sa godnatt. när jag kom upp till mig på våningen högst upp var det tänt i mitt rum och dörren var öppen. kristoffer hade kommit hem till mig efter fotbollen och satt uppe och väntade och värmde min kropp som var is.

boom-shak-a-lak.

ruset har fortfarande inte försvunnit, så jävla underbart. så mycket kärlek så man kan spy, men jag var helt uppfylld. dåligt var det av snerikes att ljuga och inte låna ut sin utrustning till kalmars, man tror ju inte att folk är sådär småaktiga på riktigt. så pitchen funkade inte för ena spelaren och volymknappen var borta men ändå har vi aldrig varit så synkade och vi snodde allt folk från gustav gelins golv. eller jag vet faktiskt inte för jag var inte där, men det var packat hos oss.



vi kom dit. napoleonkillarna satt i soffan och skrek och buade åt oss hela kvällen när inga andra var där. dom är bara sura för snerikes-grejen vilket var deras eget fel. jag hade lust att gå ner och skrika åt dom att hålla käften och jenny blev förbannad. dom var minsann inte lika kaxiga när holmen skällde ut dom på snerikes så dom nästan började gråta. cry-babies. och alla ser vem som leder och vilka som följer i den gruppen.



jag skulle gå på personaltoan på övervåningen och det var en långsittare där som dessutom prasslade med och läste en tidning. det var en av niccokickarna förstås, jag knackade på och frågade om han var klar och han svarade "nej". efter ett tag kom han ut och såg sur ut. sen kom en vänlig niccokick som också sen började läsa aftonbladets sportdel, antar jag, för när jenny skulle kissa vägrade han komma ut.



snygga killen i hörnet var där igen, sist jag såg honom var någon gång efter att vi spelade i oktober. svartsjukedramat som slutade med grälet vid rondellen vid folkes. kristoffer är ju ansiktsblind så han mindes inte vem det var när han och abraham började prata med honom, och de blev såklart bästa vänner. sen hoppade jag ner och dansade med honom och schmulpaj. jag uppskattar verkligen johan som snyggingen heter, imponerande med människor som bara kan släppa allt och dansa som fan. läckert. att gå ut med sig själv. sen spelade jag en nostalgilåt som jag älskar som tydligen schmulpajen också älskar, vi dansade till den och skrek med abraham och kristoffer och snyggingen. jenny avslutade med i wanna know what love is och jag och jenny dansade tryckare, våran låt från ensamma kvällar på uplands, och kristoffer och abbe dansade tryckare med varandra nere på golvet. så gulliga. sen kom dom upp till oss och alla höll om varandra och dansade och sjöng. jag tog snygga killens nummer på vägen hem. jenny träffade på en av napoleons anhängare utanför på vägen hem, och jag vet inte om hon skällde ut honom vilket hon i så fall borde ha, för att han hade stått och varit ytterligare otrevlig framför oss i en evighet, eller om det blev slagsmål men hon var skitarg och abbe hade väl sagt att det var bättre att gå.

le night dominator.

sen jag kom tillbaka från paris har kristoffer betett sig så jävla konstigt. det beror väl kanske på att han är norrman, tänker jag? han har frågat om jag kan tänka mig att åka till en grekisk ö i sommar och till brighton och våra familjers alla sommarställen. mr. vägra resa någonstans utanför sthlm-uppsala. det som egentligen gjorde mig mest misstänksam var när han dansade med mig i natt, på dansgolvet, på snerikes nation. det var ren lycka. tentafest med lizzie, markus, joel och sara och alla dansade och jag var sober och jenny anslöt och abraham dansade.



en kille kom fram till mig och jenny när vi stod och pratade och frågade vad vi tyckte om för musik. vilket det bästa albumet 2007 var. ingen svarade riktigt och han sa "ni gillar väl säkert?" vi svarade nej, och han sa att han hade kunnat slå vad om det, och att han hade trott att han hade fans i oss. jag frågade honom om det var han som var säkert och han sa oväntat "nej" och jag sa att han kanske mer var ett "säkert" kort? han sa att han var ett säkert kort men inte säkert. någon kvinna blev säkert en väldigt lycklig kvinna den natten. på vägen hem var det snöstorm ute.



jag var på mitt mest charmerande humör när han som bodde i den här lägenheten i mitt rum innan mig kom tidigare på kvällen och hämtade sina kvarlämnade målarfärger och dukar och ramar. han kan verkligen sin sak av det jag sett. jag sa det till honom och han frågade om jag också målade, och han sa att jag såg arty ut och att vi borde gå ut och ta en öl någon gång. kinesen som satt i köket som kan svenska sa "yes, let's go out and drink beer and talk shit". den senare tog det rätt bra att se mig halvnaken i köket härom natten, även om han numera knackar på sin egen dörr innan han kommer ut för att förvarna. jag frågade honom om hans fru (han har ring på fingret), om det var kärlek vid första ögonkastet och hur gammal han var. han visste inte hur gammal han var, jag tänkte först att det var ganska konstigt, men sen att det förstås kanske beror på att man räknar ålder i hundår eller nåt liknande i kina.




jag är sjukt pepp inför ikväll. nervös nästan.

en vanlig tisdagseftermiddag.

tenta i tre timmar, nu ska gå jag till radion och vara där. sen tentafest och jag har ingen lust för jag får inte bli full för vi spelar imorgon och jag får inte bli alkoholist och dö i en snöhög. innan det började snöa var inte det något problem. folk ringer och ber om att få spela på nästa klubb, spela som band, med fejksnö och rökmaskiner, och spela som dj och uppträda med micar och jag blir bara utmattad, folk tycker det och folk tycker det andra och dom som inte tycker nåt. diktatur är ju det enda som funkar. och mitt i detta det som händer i april. det kan bli bra. jag vill säga jag vill säga jag vill säga. du får inte emilie. slå dig på fingrarna. och vi har blivit tillfrågade att spela på fett med kärlek, i juni. som om detta inte vore nog har jag fått ett brev från skatteverket. de sa att min flytt var registrerad from trettonde och skickade med en blankett om jag skulle vilja överklaga. ja det vill jag verkligen. det känns ungefär som när peter svarade på spam där de hade skrivit att han skulle bli rik om han bara lånade ut sitt kontonummer, "kom igen, det låter ju grymt bra".

möte i köket.

härligt. jag träffade just manliga kinesen i köket iförd endast ett badlakan och årets knullfrilla att dö för. han tittade, bad om ursäkt, och gick in på sitt rum.

som ett barn.

inatt och igår kväll var rena lyckan.

där jag sprang bredvid jenny som cyklade

rusigt och natt och glädje

killarna kom efter

kände mig helt fri och befriad.

föreläsningar.

på utvärderingen av kursen igår skrev jag "i love margret" och gick. föreläsningen efter läste jag pocketboken igen medan föreläsaren pratade om house och pillerpopping. han hade tröttnat på house nu. kvinnan på första rad med brytningen sa till honom att hon hade varit på meditation istället för att se house. han skrattade. internt. när jag var på sidan hundratjugo började han prata om jättedildosar igen. resten av föreläsningen förvånade mig för den var väldigt bra. när han gick igenom michelangelo och botticelli och sixtinska kapellet, rafaels målning transfigurationen med epilepsi som genom historien har setts som en spirituell sjukdom där man får en uppenbarelse när man får ett anfall. och om den numera avlidna konstnären francis bacon som det gick en bra dokumentär på svt om för några månader sen, "the lushiousness of the male body" som han sa.



idag vaknade jag fem minuter innan första föreläsningen klockan nio. nästsista föreläsningen idag leddes av en nervös phd som stakade sig hela tiden och sa 'ahm, ahm..'. sen bad hon oss inleda med en kort presentation av oss själva, igen. helst nåt 'relevant' för kursen. man får freestyla ihop något nytt varje gång så att det inte blir tråkigt. idag hade jag läst in kursmaterial på engelska för de med lässvårigheter i statsvetenskap för uppsala universitet. sara bredvid mig lät imponerad när hon viskade 'ooh'. vi har presenterat oss typ fem gånger för varandra nu, men det är lika spännande varje gång. sen bad hon oss att skriva en namnlapp att sätta framför sig. jag tappar alltid bort mina tidigare namnlappar så jag fick låna saras. känner mig som någon jävla skogsskövlare. jag tyckte det var påfrestande, hon phdn var så nervös och blev stressad och rörde ihop saker och jag tänkte att jag hade lust att påminna henne om att "andas" när hon rörde ihop allting onödigt mycket och glömde att andas.



debatt på svt nu. blondinbella har gjort tv-framträdande med tandställning. och jag såg på. ebba von sydow såg ut att skämmas eller tycka att alla var idioter och allas vår fredrik federley för fram den liberala ideologin att folk kan tänka och ta hand om sig själva vilket genom kvällsöppet igår och debatt ikväll framstår mest som önsketänkande. maria wetterstrand verkar lite galen. oavsett vad ämnet är bottnar det i klimatförändringarna. som en pik till federley avslutade hon med att säga att hon tog tåget medan han tog flyget, till göteborg. ämnet var antingen shoppingkulturen eller om det råder krig i irak, jag vet inte riktigt vilket.

kvällsöppet med ekdal.

det här har blivit ett skitprogram. har dom helt slut på vettiga ämnen att debattera? vad har en medioker carl bildt-imitatör i programmet att göra? varför diskuterar man ens fredrik reinfeldts person med programrubriken "vad är det för fel på fredrik?". vad är det för fel på folk? diskutera politiken istället. och bert karlsson, igen?

boom goes the dynamite #3.

nittonde mars spelar vi på boom som har ettårsjubileum med niccokick på scenen. det kan väl bli kul.




"Den 19 mars firar Boom ett år som klubb, och det skall givetvis celebreras! Crewet har jobbat hårt för Er skull. Allt för folket, eller hur? Med dunder och brak slår vi oss själva för bröstet och presenterar stolt Niccokick, som på sin stora Sverigeturné stannar till på Kalmar nation för att fira in våren och Booms jubileum! Från Stockholm har vi även fått upp Gustav Gelin [Bomben, Nöjesguiden] som kommer att vända plattor på ett smått fantastiskt sätt. På vårt andra dansgolv får vi finbesök av donnorna i Discodarling som kör sitt elektroniska race ända in i kaklet."



eller



"Avlöser gör sedan Stockholms finest när Gustav Gelin tar plats i det nedre DJ-båset. De elektroniska donnorna i Discodarling gör samtidigt en bejublad comeback till Boom och placerar sig i det övre DJ-båset."



"Boom Goes the Dynamite! är Kalmar Nations liveklubb. Det är en uppvisning i hur det är att korrumpera någons sinne med allt som är härligt skamligt. Med stans bästa stämning, med tjejer och killar som är så där skandalöst tv-vackra, och som alltid på Kalmar – den allra bästa musiken både live och på dansgolvet. Vi vill att ni ska dansa, dricka och vara så där dekadenta som bara studenter kan vara."






myspace.com/niccokick

boomgoesthedynamite.se

myspace.com/boomgoesthedynamiteklubb

ännu en grå dag.

jag såg just att karin boye-biblioteket öppnar först klockan nio. jag har alltså en hel timme på mig innan jag borde gå någonstans. det kan bli en bra dag. han nedanför lyssnar på the best of pocahontas eller ronja rövardotter, det kan också vara afrikanska regndanssånger eller boyz II men. imorgon lär jag veta om det här är något som hör till hans morgonritual.

compact living pt 2.

idag är det mesta bara ångest. tröttheten i kombination med rastlösheten. skavsår och blåmärken på axlarna. radion gick sådär. hamnade i en stämning där man när man försöker komma ur den bara hamnar djupare. rösten är hes och kommer och går, det är väl bra i såna sammanhang. det var middag och vin hos jenny och abraham i söndags kväll och jag tänkte att det nog är begynnande alkoholmissbruk medan jag drack upp mitt andra glas. igår maratonflyttade vi och jag tänker inte ens gå in på det. det här kan vara den tråkigaste bloggen jag vet. om man ens kan kalla den för det. kaoset är väl knappt till hälften porträtterat, dåligt kanske. jag känner inte ens för att skriva längre. leva prioriteras väl högre även om jag undrar till vilken grad jag egentligen lever. låg på soffan och tittade på det vita ljuset idag som inte hålls tillbaka av någon gardin. det ekar i rummet trots mina tre möbler. nu ser det inte ut som en knarkarkvart längre. jag undrar dessutom om jag har lässvårigheter. idag på föreläsningen pratade han om kvällens house-avsnitt han hade sett framemot, house blev tydligen tillfångatagen av polisen förra tisdagen. han pratade även om självmordstankar vid fyrisån men att det slutade med att han tittade på de vackra trådarna i vattnet istället. han pratade om soduko som jag måste missat poängen med men det är mest för att det är en fling mellan honom och kvinnan på första rad. något internt tror jag. jag läste designvetenskap b kvällskurs med henne, kvinnan på första rad. hon kan mycket om buddah och bryter på något språk. hon vet nog inte om flingen helt än på grund av språkbarriären. han sa något på skämt till henne och hon gick fram till honom efter att lektionen var slut och frågade honom med sin accent allvarligt hur det var med honom egentligen. det är betryggande att da vinci var en sån som startade projekt men som hade problem att slutföra. jag läste en pocketbok för andra kursen under tiden. den handlar om mord och terapisessioner i kapitlen hittills. den äldre killen som jag hoppas inte är intresserad utan bara lite efterhängsen ställde sig bredvid mig och linnea i pausen där vi satt i aulan och pratade med mig och stod kvar utan att säga något. sen sa han att han hade sett min bild på någon sida (har han googlat?) och frågade om min poliströja, om jag alltid brukade festa i den. sen stod han kvar utan att säga något. sen satte han sig. han är väldigt vänlig men ibland orkar man inte riktigt.

vad är det som händer?

pappa går omkring med en stegräknare och jag tänker begynnande medelålderskris? jag frågade om han var ok. jag vet inte om jag vågar lämna mina föräldrar ensamma igen. pappa har även ändrat sin livslånga vana att äta cornflakes till frukost till att nu äta havrepuffar, mamma sa att "det stod att det även är bra för hjärtat". mamma har börjat youtuba. pappa verkar således blivit sportig och mamma en datanörd. beach 2008 och dreamhack nästa?

band of horses i torsdags.

i torsdags bjöd kristoffer mig på band of horses och the cave singers på debaser i sthlm. vi tog oss till sthlm med bil på kvällen utan att börja slåss. vad är fel? det verkar så harmoniskt. det var stjärnklart när vi åkte tillbaka till uppsala på natten. det var den första konserten vi har varit på tillsammans utan att behöva jobba eller vara involverad på något sätt. första gången. jag jobbade under band of horses på emmaboda för två år sen så jag missade dom även om the funeral hördes över till oss på natten, det var kraftfullt. kristoffer höll om mig och emot mot kravallstaketet när alla började trycka på och hoppa bakom oss. jag älskar bridwell. han hade tatuerat in ett hjärta istället för vigselring på sitt finger. jag fotograferade lite.



band of horses.







cave singers.

fagersta.

det har skett en nybyggnation här i fagersta sen sist, jag såg en ny skateboardramp på vägen hem. alla vet att det är ett tecken på att man bor i de mer fancy kvarteren. det regnar ute, det finns inte mycket att göra här. för att vara realistisk så hade det inte funnits mycket att göra även om det hade varit fint väder.

att vakna oensam.

han sa "god morgon, lilla stormen i mitt liv" och jag frågade vad han menade med lilla? oavsett vad som händer så kan man inte påstå att det hinner bli långtråkigt med mig, sa han. jag gillart.



klubben inatt gick bra och nervositeten för hela situationen försvann med trehundra personer, jenny, emil och lasrarna. tre tjejer flirtade med mig. när jag kom tillbaka sa kristoffer att det roliga var att dom inte spanade in honom utan mig. jag vaknade imorse och ville dö. jag mådde fruktansvärt dåligt och hade feber och en pissig baksmälla. kristoffer hade fått hjälpa mig av med kläderna inatt, och på vägen hem hade jag pratat försäkringar och pensionssparande med han och emil, och om tjejen i tripletten jag håller på att flytta till som verkligen gillar hi-tech men inte att prata och kinesen som jag först trodde var en tjej som var en man (man kan inte urskilja kön när alla heter xing) som tittade in hos mig varje gång han gick förbi vars skåp som innehöll en stor kniv, ett durkslag och en liten skål jag av misstag hade rensat ut igår.

radio killed the videostar.

snart är det dags. jag mår halvdåligt. kaosigt. det blir bra. jag kom nästan just hem från att ha riggat med några andra hela dagen. lasrarna kom dit och är programmerade och på plats. det har varit jävligt jobbigt att sätta ihop, särskilt med tanke på avstickaren till paris men man har ju med bra människor att göra. alla dagar sen jag kom tillbaka i onsdags har varit ett helvete som började med möten en timme efter att jag vaknat efter flygresan och telefonen ringer non-stop, jag är sjuk.



nu får vi se om det kommer någon.

väldigt obehaglig incident på ica i onsdags.

jag måste bara berätta om en kvinna på ica väst i onsdags när jag och kristoffer under mina två lediga timmar gick och handlade mat på ica väst för kvällen. vi hamnade i en intensiv diskussion om arbete och hur saker sköts med det vi håller på med på varsitt håll varpå det kommer en kvinna och avbryter. "ursäkta, men jag tycker inte att det här är rätt ställe att ta det här på. det är svårt för mig att inte höra på vad ni säger och jag tycker verkligen inte att det här är rätt ställe." jag bara tittade oförstående och avbruten på henne. hon fortsatte: "och som kund tycker jag att det är obehagligt det ni håller på med. jag känner att jag inte ens kan gå här och titta på tidningarna fritt för att jag känner mig besvärad."



om det hade varit en obehaglig stämning innan så var det ingenting mot det här. jag blev så jävla förbannad på henne och sa "vi diskuterar?" jag fick bromsa mig själv så jag inte började käfta emot för att sen gå vidare med konstruktiva personangrepp. man kunde skära i luften. jag kom av mig helt. vilken kuvad, eller pryd? kvinna. hon fick titta på sina amelia och allers-tidningar ifred medan kristoffer tog med mig till läsken där vi fortsatte.

uppsala.

försenad nattflygning från paris. hubbien hämtade mig på arlanda halv ett och såg exceptionellt snygg ut. jag sov lite i bilen hem. han sa att han tyckte det var skönt utan mig men alla kan se att han ljuger.

emilie från montmartre.

och så var cirkeln sluten, eller? jag är så jävla titta tillbaka och nostalgisk och uppslukas av känslor. sista natten här i paris. någon slags klubb någonstans i ingenstans med danielas vän florian och vänner, nattbuss en evighet genom paris. jag vill egentligen inte åka tillbaka. imorgon kvart i tolv på natten kommer jag inte längre vara här.

minnen av wien.

idag har jag tänkt på vad han sa till mig på fredagen. han sa att han flirtade mer med mig för att han såg något speciellt hos mig. standardfras per automatik. och jag svarade "jasså, verkligen?", "-du ser den stora passionen med mig och sen villa, bil, och att jag skulle utgöra den perfekta mamman till dina barn?" och han svarade "nej, med dig ser jag orgier, europaturnéer och droger". utmanande. det var en fin komplimang. detta fick mig idag när jag var i versailles att tänka på när jag bodde i ett fint område i en takvåning i wien hos en halvt dysfunktionell familj där mamman var läkare och den yngre styvpappan som var läkarstuderande tog hem delar av lik för undervisningssyfte och dottern gick på droger. men å andra sidan, vilka familjer är inte dysfunktionella.

saint germain des-prés.

prank-calls från robert och johan i göteborg, de brukar sällan ringa innan fyra vilket får mig att fundera. pop-in är utestället för alla svenska au-pärer. jag har klippt mig, efter ett infall jag fick efter tough alliance inatt vid tvåsnåret, vi dricker bajspruttvin och ska snart gå ut. eller det är inte så hemskt för det smakar mest vatten med bismak plus alkoholhalt. vin de corse, det står att den ska vara fruktig, men det är den inte. tough alliance inatt, stämningen var lite konstig medan henning mimade i trumpinnarna och eric var någon slags fågel, och fransmännen applåderade inte men några buade och alla stod still utom några fulla kinesiska tjejer på högtalarna och alla svenskar skrek "en gång till". det låter som värsta helkvällen när jag läser var jag har skrivit. cut copy var fantastiska, gud, i'm in love.



hittade ett par röda lackskor i fel storlek. har köpt en klänning där beyond retro inhandlar allt, och han sa "aah, suedoise" och gav mig rabatt som antagligen hade varit saftigare om jag hade prutat och inte betalat. jag har varit uppe i eiffeltornet i mörkret och nära på blåst bort. det svajade som på finlandsfärjan till åbo. jag tog kort på mig själv med paris i bakgrunden och folk skrattade åt mig. en man på fransk teve just nu var på metron idag. anledningen till varför jag minns det är för att han har samma frisyr som jag har klippt. incident i metron: det blev mörkt och den stannade i tunneln. satt där. tur man inte har klaustrofobi. inget saknades när det blev ljust.



jag glömde säga att vi åt middag ute, trerätters för 10 euro. dålig idé till en början. två av männen i personalen trakasserade oss mellan varje tugga och den tredje smög omkring. ena som pratade konstant liknade pizzastalkern i fagersta som ringde hem till mina föräldrar under en period, han sa att franska var det vackraste språket, kärlekens språk och att ingen kunde stå emot när någon kom och viskade "je t'aime". jag sa att han hade fel och att italienskan var kärlekens språk, och han sa "nähä". den andra mannen kom under desserten och körde huvudet mot mitt och sa "photo" och tittade på daniela. jag sa inte så mycket. daniela låtsades som om ingen var där. det hela var rätt obehagligt.



frankrikes motsvarighet till nattliv på teve heter "club".