compact living pt 2.

idag är det mesta bara ångest. tröttheten i kombination med rastlösheten. skavsår och blåmärken på axlarna. radion gick sådär. hamnade i en stämning där man när man försöker komma ur den bara hamnar djupare. rösten är hes och kommer och går, det är väl bra i såna sammanhang. det var middag och vin hos jenny och abraham i söndags kväll och jag tänkte att det nog är begynnande alkoholmissbruk medan jag drack upp mitt andra glas. igår maratonflyttade vi och jag tänker inte ens gå in på det. det här kan vara den tråkigaste bloggen jag vet. om man ens kan kalla den för det. kaoset är väl knappt till hälften porträtterat, dåligt kanske. jag känner inte ens för att skriva längre. leva prioriteras väl högre även om jag undrar till vilken grad jag egentligen lever. låg på soffan och tittade på det vita ljuset idag som inte hålls tillbaka av någon gardin. det ekar i rummet trots mina tre möbler. nu ser det inte ut som en knarkarkvart längre. jag undrar dessutom om jag har lässvårigheter. idag på föreläsningen pratade han om kvällens house-avsnitt han hade sett framemot, house blev tydligen tillfångatagen av polisen förra tisdagen. han pratade även om självmordstankar vid fyrisån men att det slutade med att han tittade på de vackra trådarna i vattnet istället. han pratade om soduko som jag måste missat poängen med men det är mest för att det är en fling mellan honom och kvinnan på första rad. något internt tror jag. jag läste designvetenskap b kvällskurs med henne, kvinnan på första rad. hon kan mycket om buddah och bryter på något språk. hon vet nog inte om flingen helt än på grund av språkbarriären. han sa något på skämt till henne och hon gick fram till honom efter att lektionen var slut och frågade honom med sin accent allvarligt hur det var med honom egentligen. det är betryggande att da vinci var en sån som startade projekt men som hade problem att slutföra. jag läste en pocketbok för andra kursen under tiden. den handlar om mord och terapisessioner i kapitlen hittills. den äldre killen som jag hoppas inte är intresserad utan bara lite efterhängsen ställde sig bredvid mig och linnea i pausen där vi satt i aulan och pratade med mig och stod kvar utan att säga något. sen sa han att han hade sett min bild på någon sida (har han googlat?) och frågade om min poliströja, om jag alltid brukade festa i den. sen stod han kvar utan att säga något. sen satte han sig. han är väldigt vänlig men ibland orkar man inte riktigt.