boom-shak-a-lak.

ruset har fortfarande inte försvunnit, så jävla underbart. så mycket kärlek så man kan spy, men jag var helt uppfylld. dåligt var det av snerikes att ljuga och inte låna ut sin utrustning till kalmars, man tror ju inte att folk är sådär småaktiga på riktigt. så pitchen funkade inte för ena spelaren och volymknappen var borta men ändå har vi aldrig varit så synkade och vi snodde allt folk från gustav gelins golv. eller jag vet faktiskt inte för jag var inte där, men det var packat hos oss.



vi kom dit. napoleonkillarna satt i soffan och skrek och buade åt oss hela kvällen när inga andra var där. dom är bara sura för snerikes-grejen vilket var deras eget fel. jag hade lust att gå ner och skrika åt dom att hålla käften och jenny blev förbannad. dom var minsann inte lika kaxiga när holmen skällde ut dom på snerikes så dom nästan började gråta. cry-babies. och alla ser vem som leder och vilka som följer i den gruppen.



jag skulle gå på personaltoan på övervåningen och det var en långsittare där som dessutom prasslade med och läste en tidning. det var en av niccokickarna förstås, jag knackade på och frågade om han var klar och han svarade "nej". efter ett tag kom han ut och såg sur ut. sen kom en vänlig niccokick som också sen började läsa aftonbladets sportdel, antar jag, för när jenny skulle kissa vägrade han komma ut.



snygga killen i hörnet var där igen, sist jag såg honom var någon gång efter att vi spelade i oktober. svartsjukedramat som slutade med grälet vid rondellen vid folkes. kristoffer är ju ansiktsblind så han mindes inte vem det var när han och abraham började prata med honom, och de blev såklart bästa vänner. sen hoppade jag ner och dansade med honom och schmulpaj. jag uppskattar verkligen johan som snyggingen heter, imponerande med människor som bara kan släppa allt och dansa som fan. läckert. att gå ut med sig själv. sen spelade jag en nostalgilåt som jag älskar som tydligen schmulpajen också älskar, vi dansade till den och skrek med abraham och kristoffer och snyggingen. jenny avslutade med i wanna know what love is och jag och jenny dansade tryckare, våran låt från ensamma kvällar på uplands, och kristoffer och abbe dansade tryckare med varandra nere på golvet. så gulliga. sen kom dom upp till oss och alla höll om varandra och dansade och sjöng. jag tog snygga killens nummer på vägen hem. jenny träffade på en av napoleons anhängare utanför på vägen hem, och jag vet inte om hon skällde ut honom vilket hon i så fall borde ha, för att han hade stått och varit ytterligare otrevlig framför oss i en evighet, eller om det blev slagsmål men hon var skitarg och abbe hade väl sagt att det var bättre att gå.