en vecka sedan idag.

jag missade t-banan och smsade att jag skulle bli lite sen. fingrarna var iskalla och pulsen så hög och kroppen så spänd och det enda jag kunde tänka på på bussen var "varför utsätter jag mig för det här". när jag kom till hotellbaren hade han köpt ett glas rödvin till sig och mig. vi pratade non-stop till klockan var efter tolv och alla i baren hade bytts ut. jag lekte lite och frågade allvarligt om han pensionssparade och han sa att jag var störd innan han berättade att hans pappa var pensionsfondmäklare och han sa att jag gjorde honom nervös, jag var så svår att läsa av, han sa att han inte visste om han vågade hoppas på något och att han såg framemot utvärderingen och jag frågade om han hoppades och han blev blygtyst. vi lämnade baren och gick tysta bredvid varandra i kylan och jag stack ner min hand i hans jackficka där han hade sin och höll hans hand. vi gick över kullerstenarna och jag stannade honom när vi var nära t-banan och sa att jag verkligen gillade honom. och han kysste mig.

på natten skickade han ett sms:

"emilie! vad var det som hände ikväll?"


tbc.

fri-date.

efter 1,5 år av dårar på tinder ska jag ikväll träffa en person som är något annat. kan inte sätta fingret på det men han verkar så....bra? vill träffa honom.

ed sheeran- thinking out loud.

när det bästa som händer dig en dag (kanske under hela veckan) är att du råkar träffa ditt ex i ett jobbsammanhang och får prata med honom i en timme och han är sådär fin som bara han kan vara och du tänker att du förstår varför ni var tillsammans så länge.

då måste man komma ihåg hur ensam jag kände mig mot slutet för att inte bli kär på nytt och börjar sakna så man blir ledsen.

framåt mot nya äventyr!! kanske investera i ett nytt täcke som håller en varm i december?

torsdag, halvlek.

träffar en välklippt kille i fina kläder för tredje gången, den här gången på oneutral mark i hans stökiga centrala etta där det hänger ett stort familjeporträtt i olja (förmodligen) i guldram av en avliden släkting i glasögon som har skakat hand med mussolini, på väggen ovanför soffan. bokhyllorna fulla av böcker, klassiker och poesisamlingar. på golvet finns ett bronshuvud, här och där föremål som visar på en förtjusning för antikviteter och bildning. vi sitter i hans soffa och pratar och han närmar sig långsamt mig på soffan, tar min hand, leker med mina fingrar samtidigt som han ler när vi pratar och skrattar när jag säger något, stoppar en hårslinga bakom mitt öra. i nästa stund ligger vi och hånglar i soffan och han kysser mig på halsen och över ansiktet och vi skrattar och pratar och det känns som scenen i bridget jones baby när hon träffar mcdreamy och dom hånglar i sängen i hyttan på festivalen och han är så fysisk på ett sätt som passar mig, i allt.

en timme senare är han anti i kroppsspråket och säger emot vad jag än säger på ett ganska otrevligt sätt och jag tänker att jag har varit med om det här en gång förut och inte tänker utsätta mig för det en gång till, så jag reser på mig och tar mina saker och säger att jag ska gå och han frågar lite förvånat om vi inte ska äta och jag säger att jag inte är hungrig längre och han känner av skiftningen och tar upp ett av ämnena som han har dödat för att vara tillmötesgående, han tar på sig en morgonrock och jag knyter på mig skorna och han säger att han hoppas att vi ses snart igen och jag säger någon meningslös mening och lämnar lägenheten och går genom ett kvällsmörkt stockholm. 

boksommaren 2016.

det här har jag läst under sommaren:

sandra beijer - det handlar om dig
lena sundström - spår
maud olofsson - jag är den jag är
silvia avallone - marina bellezza
gillian flynn - vassa föremål
kerstin thorvall - när man skjuter arbetare
ebba witt-brattström - århundradets kärlekskrig
therese bohman - den andra kvinnan
henry james - när skruven dras åt

det mesta var bra förutom den sista.

fredag i stockholm.

vi är på parkteatern och jag ser de starka kropparna på dansarna som är så synkade som svävar fram över scenen och vi går vidare genom lummigheten längs med vattnet mot gamla stan där vi sätter oss inne på en italiensk restaurang med levande ljus och rutiga bordsdukar och en snittblomma i en liten vas. han beställer in bubbel till att börja med, och jag tar en pasta marinara och han en vegetarisk pasta och vi delar på en flaska rödvin. kvällsluften är varm och alla fönster som sträcker sig från golv till tak står vidöppna mot gatan där det går en strid ström av människor men som vanligt försvinner alla intryck runtomkring i takt med att vi hamnar i den ena diskussionen efter den andra och skålar. han säger att vi kanske borde ta och åka till arlanda och ta ett flyg till paris, som han gillar så, men istället går vi vidare till nästa vinbar, och nästa vinbar efter det, innan vi kramar varandra hej då och jag sätter mig på t-banan mot mörby c.

sista kvällen som 30.

det här har potentialen att bli den värsta födelsedagen hittills. den har inletts med ett bråk med mamma och ett obesvarat sms av han som potentiellt tradear med aktier alternativt säljer knark for a living.

pratade kärlek med pappa ikväll och sa att man måste vara lite förståndshandikappad för att vilja vara med mig och inte inse att man kan vara med någon annan och sen är med någon annan - så verkar som att aktieknarkdealern kanske var smart ändå? pappa sa att han tyckte att jag var orättvis mot mig själv. blir så trött på IRL-tinder. blir trött på mig själv och min "själ" som lever på existensminimum just nu. jag sa till jim att han också får förstå att det aldrig kommer att bli som i taxin med någon mer så att det är lika bra att vi förstår det och att man inte dömer ut allting på förhand. som ett pepptalk med sveriges landslag inför em-matchen mot italien. som tidigare ikväll kände jag ex att det var mer aktuellt att sitta på balkongen än att umgås när aktieknarkdealern frågade om jag ville komma till honom (trots att han är fin och bra) vilket visar sig vara ett bra beslut när han inte svarar på mitt svar. allt känns hopplöst. vill typ bara göra mig små ärenden och skriva till kriffsy för att han fortfarande är det tryggaste jag har haft (obs att jag inte vill intrigera eller sånt). samtidigt ger ensamheten upphov till hela den här bloggen.

rio de frunkan 2016.

i natt tutade ett billarm hela natten, det var som att försöka sova i en vuvuzelakonsert.

polisen.

ikväll var jag på en politikpub om säkerhetspolitiken. jag ställde en fråga om vad det nya militär(?)avtalet mellan sverige och usa innebär men ingen kunde svara. samtidigt fick man lite insyn i hur omorganisationen av polisen fungerar där polisens informationschef i en av de större städerna efter att ha jobbat där i ett par månader fortfarande inte vet vem den ska vända sig till för att få en tjänstetelefon. att det inte skrivs mer om detta? med tanke på hur få omorganisationer som faktiskt fungerar i praktiken så vore det kul att träffa hjärnorna bakom det här kamikazeprojektet och fråga om dom kanske behöver hjälp av någon med en utbildning.....

skymning över frunkan.

tog en paus från allt och istället för att förbereda morgondagens möte med en konstnärsorganisation och en handläggare på kulturdepartementet spelade jag fotboll med grannen i skymningen innan vi promenerade runt området. jag vädrade mina känslor och han tröstade med uppmuntrande ord. jag smsade dejten som frågade om jag var kristen tidigare idag och frågade om han hade fått en religiös upplevelse när vi kysstes kanske och nu ignorerar han mig. om man ska sabba någonting kan man lika gärna göra det rejält.

bio var kanske ingen dum idé ändå.

jag sa "vi ska se på bio för då slipper man prata med varandra." och sen ändrade jag mig till att vara i en park och dricka vin (han tog med skumpa! finisen) vilket innebär att man måste prata med varandra så jag pratade en del och han pratade inte lika mycket. han var så fin och doftade gott och värmde mig. sen hånglade vi och han var mysig men han är också en sån som säger att något är mysigt när det är mysigt. mitt i hångelsessionen frågar han om jag är kristen? antingen tycker han att jag är 1. frigid, 2. frigjord eller 3. överanvänder uttrycket "herregud". herregud.

sommarkväll i stockholm.

det är en varm stockholmskväll när vi sitter i vasaparken och dricker vin och jag har inte ätit något på hela dagen och solen värmer armen samtidigt som ett par ligger med varandra i en grop bredvid oss och vi lyssnar på musik och pratar och pratar. sen går vi vidare mot odenplan och hittar en vietnamesisk restaurang med två extremt tålmodiga och överseende servicepersoner som artigt interagerar med våra lustigheter som om det är första gången dom har så pass underfundiga gäster på besök. vi äter vietnamesisk omelettcrepé, grillad bläckfisk och vårrullar med gudomliga nudlar och delar på en flaska vitt vin och allt är bara sådär perfekt. efter ett tag ansluter ett till gäng och vi går vidare till baren erlands med 150 kr-drinkar och jag har växlat över till vatten helt och hållet när jag möter morgondagens dejt i tunnelbanan. han har köpt med en kinderchokladstång, väldigt omtänksamt. han har ett udda utseende, men verkligen inte oävet, och jag tror jag älskar det? hans händer är jättemjuka känner jag på vägen tillbaka till baren och han berättar någon historia för mina vänner om när han och hans vänner rökte på för några år sedan och jag vet inte om det fanns någon poäng. vi tar sällskap därifrån och säger hej då i slussen och jag sneddar undan för att undvika en puss eller så och smiter snabbt in i t-banan. väldigt lyckat.

maskerad.

det finns väldigt många kategorier av buttericks-smink. efter att ha whatsappat min showgirl-kompis så blev det då vattenbaserat smink. vid kvällens slut var allting kletigt och jag såg ut som någon slags tvättbjörn med en svart näsa. nästa gång ska jag vara gråtsmileyn med de vidöppna tårkanalerna rätt ner. behöver en gul peruk.

faceplant på viking line.

det första som mötte mig på cinderella var en äldre kvinna som ramlade rätt fram i trappan och faceplantade på heltäckningsmattan. kl halv tre på natten gick jag ensam ut på däck och tittade på månen som lyste upp östersjön.

kryssfingret hänger.

kussarna var här ikväll och vi åt middag och låg i soffan och såg på oculus. oculus var inte så bra så se den inte.

var på träff med en fin kille igår som jag har varit på samma fest som ett par gånger. jag har alltid trott att han har varit psykolog för att han har verkat så välklädd men besvärlig. jag glömde tiden för att han var så bra att prata med/titta på. när vi gick från mosebacke frågade han vad jag nu ville hitta på!!! that's a first, vi gick till en bar, han sa saker som "det som är bra med att det är så hög musik här är att det är lätt att shazama." när vi sa hej då sa han "vi hörs om helgen?" och jag sa "jag är upptagen hela helgen" (vilket är sant) och sen sa vi hej då och han klappade mig på axeln. nu har jag skickat ett meddelande med en länk som han inte har svarat på. :( det är klart att det är jobbigt med länkar, vem skickar ens länkar? hallå det är 2016. om han tvärtom hade svarat så hade jag fått panik och trott att han ville gifta sig med mig och så hade jag väl blockat honom.

viking line here i come.

om jag inte får hångla på ett av världens mest depraverade ställen så vet jag inte vad. önska mig lycka till.

stiltje.

har slutat med p-piller, ser alltså inga utsikter alls kärleksmässigt. vän taggar mig i ett inlägg "mitt kärleksår 2016" där ett barn får en boll i huvudet och ramlar omkull.

nytt jobb

grattis mig! synd bara att det är så...stigmatiserat att blogga om sitt jobb.

valborg.

hela gänget ses längst ut på landet på lidingö vid en sjö och flyttar ikapp med solen och tömmer den ena skumpaflaskan efter den andra och fyller på med fimpar i samma takt. vid 22.30 är det dags för 90-talsklubb men jag åker hem istället för det är skönt att för en gångs skull vara på rätt sida och jag byter linje i gamla stan och får ögonkontakt innan jag ens har satt mig och han pratar i telefon men släpper inte blicken. han slutar prata och vi tittar på varandra förbi de två personerna mellan oss och vid mariatorget ställer han sig upp när tåget stannar och står vid dörrarna och vänder huvudet mot mig innan dörrarna öppnas och han kliver ut där han står kvar på perrongen och ser på mig medan tåget åker.

så känns det som om något saknas i ett dygn efteråt.

lammkött.

ikväll bjöd han på middag. eller snarare, jag bjöd in mig själv på middag och han lagade lamm. han sa "vilka vida byxor du har" och jag sa "tack!" för jag visste att det var så nära en komplimang han skulle komma. (vad är det med män som säger fakta till en?)

medan han kryddade sa han "vilken skitstövel jag är som inte har lagat middag till dig" på ett år och jag höll med och han sa "som vi redan har konstaterat". jag gillar när han använder ordet "vi". som i "vad är vi sugna på?" (som han frågade innan han handlade för middagen). han var lite väl självkritisk när han sa att lammet var inne lite för länge i den ugnsfasta stekpannan i ugnen. det var jättegott och vi slickade tallrikarna rena och drack två flaskor vin. trots detta stötte han inte på mig? jag måste ha tappat det. eller så har jag aldrig haft det.

ljumma utsikter.

hur svårt ska det vara att få skeda i den här stan egentligen? åkte hem till min kompis som bjöd på middag och vips så frågade han om han fick kyssa mig och vips så låg vi och hånglade på soffan. jag sa att jag bara ville skeda och att jag ville att han skulle sova och inget annat för jag vill verkligen bara ha lite närhet men inte nåt gnugg nattetid som rubbar min skönhetssömn, han frågade vem fan jag trodde att jag var, jag frågade om han skulle klara det och han sa nej, han var lite för sugen, så vi hånglade hej då och jag gick hemåt.

sjukläggan.

jag har varit sjuk hela helgen. grät till sista avsnittet av the killing inatt så kinderna blev blöta. så kom jag att tänka på kriffsy som brukade titta på mig med ett ömt leende varje gång jag gjorde det när vi satt i den obekväma tvåsitssoffan för 200 kr från röda korset när vi tittade på något gripande program på tv och så blev jag ännu mer emotional. ;/

ömhetsbevis.

köpte ett fårskinn i budapest. min budakille skickade en 9gag-bild idag. bilden illustrerade: 

"buy a sheepskin" 

"name it relation" 

*vira in dig i fällen* 

"now you're in a relationsheep"

kärlek.

parmiddag utan mig.

jag måste be någon att låtsas vilja vara min kille så jag kan få bli bjuden på parmiddagar och sånt. jag kan kanske betala 100 kr och det behöver inte ingå något fysiskt som en klapp på armen eller så. lämna cv i kommentarsfältet.

post budapest.

hälsade på min honey i budapest. han är fortfarande så väldigt ung och träden blommade och temperaturen var ljummen. han överraskade mig när han mötte upp mig på flygplatsen. vi var ute och åt varje morgon, middag, kväll och var på klubbar och drack billiga drinkar och drack törley och åkte båt på donau. jag fick till och med sitta med i kontrollrummet när han programledde en gameshow på farsi som sänds via satellit i iran där teknikern som var tillsammans med en finländska berättade att han inte hade fått en löneökning på åtta år och där produktionsledaren (som sen själv skulle programleda) sa "om du någon gång ser en sån här shitty production, ring inte in".

så gick min honey grubblande och sa "jag funderar på om jag borde säga en sak till dig eller inte" och jag svarade "säg det inte" varje gång. till slut när vi låg i sängen kunde han inte hålla sig utan sa med stundens hela allvar i blicken att han älskade mig. jag tittade på honom och svarade ingenting förutom "starta filmen".

underbar långweekend.

en dag, två intervjuer.

första intervjun (?) var som att jag redan hade fått jobbet och borde ha tagit anteckningar i ett block som jag inte hade med mig. jag lämnade mötet och sa att de nog fick prata ihop sig lite. andra intervjun slutade med att jag tipsade om ett arbetsverktyg på en post-itlapp. på det hela en ganska lyckad dag. tänk om båda vill ha mig vad gör jag då.

up-dejt.

han svarade efter några dagar. att jag gärna hade fått hångla upp honom och att han hade uppskattat det. "en annan gång?"

kanske.

härlig dag.

till frukost: en resorb. var så bakis så jag behövde ta mig till jobbet pga behövde vara nära någon annan. jag tog mig in i hägerstensåsens stängda t-baneingång inatt med beslutsamheten som bara finns hos någon som har druckit en liter vin eller mer. bonus: smsade också honom från i tisdags och sa att han var vacker. 24 timmar senare; inget svar. så det var ju för bra att jag inte gjorde något move i verkligheten. jag plingade även på hos min granne inatt och tvingade honom att ta en promenad. det måste ha sett ut som en personlig assistent som baxade runt sin patient med motorikproblem. så klart träffade vi på folk från bostadsrättsföreningen som säkert tror att vi ligger med varann nu.

på vägen hem efter jobbet letade en jobbig person upp mig när jag stod och väntade på t-banan och började prata. jag embraceade det för jag vill ändå bidra till "prata med främlingar-kulturen" så jag frågade mer om hennes jobbsökande som hon hade inlett samtalet med och vad hon hade sökt för jobb och svaren var "jag vet inte vad jag vill göra" och "allt möjligt".

undrar vad morgondagen bär i sitt sköte.

carpe die

en av jordens vackraste killar har just lämnat min lägenhet och våra fingrar nuddade och jag kunde känna värmen från hans underarm mot min underarm. jag vågade liksom inte men ville. när vi sågs senast för 10 år sedan på festival var han full och ville kyssa mig men det är svårt att tänka sig att det någonsin skulle kunna inträffa när han är nykter.

samtidigt önskar jag att det var jag som var sådär obekymrad (som alla män) och inte hade någon brådska någonstans, inte fixade allt eller ansträngde mig så och exempelvis berättade hela bakgrunden till en handling i en serie etc (som han för övrigt förmodligen inte ens var intresserad av, ba slappna av). ;(

george clanton- kill you in bed.

längtan efter något.

det stavas c h a r t e r.

ett av mina starkaste minnen i livet är från förra sommaren när jag och jim åkte till kroatien. jag hade lyckats pricka in oss på ett paradis på jorden med en massa fransoser och vi hyrde en moppe och åkte runt i små byar, genom olivfält, förbi kloster och små gårdar. vi stod högt uppe på en klippa och betraktade ovädret bortanför bukten. vi åkte moppe på den blöta vägen längs med klippväggen med havet bredvid oss i den ljumma kvällsluften med den låga solen som sakta gick ner och det var den bästa känslan i världen.

det gråa morgonljuset när han vände sig om.

chattar lite med min amerikanske kille och minns när jag var och hälsade på i höstas efter att ha sett framemot det i flera månader. det hade just dragit förbi en kraftig storm över new york och gångvägen vi gick på i regnet var fylld med vatten. han tog av sig sina converse och strumpor och bar min resväska och jag drog av mig mina strumpbyxor och skor och vadade genom det iskalla vattnet. på båten var jag genomfrusen och vi låg hud mot hud under det fuktiga duntäcket utan påslakan för att få upp någon slags värme medan vinden tjöt runt det tunna båtskalet som läckte. dagarna gick medan han jobbade och de få timmarna vi sågs på kvällarna bråkade vi, högljutt och intensivt. han grät och jag grät med försvar och beskyllningar om saker jag inte ens minns längre eller ens mindes dagen efter men som var helt ovärda. aldrig med någon försoning i sikte. allt jag sa missförstods och togs som någon förolämpning. efter ett av grälen en natt satt jag på båten och såg på new jerseys skyline från hamnen, så otroligt lugnt och tyst och vackert. skyskraporna som speglades i vattnet. jag kände att det hade spårat såpass att det inte ens var lönt att försöka längre, jag ville bara ta min väska och ta mig till brooklyn på något sätt. han hindrade mig genom att tilltala min vuxna och förnuftiga sida och säga att man inte löser problem på det sättet vilket han hade rätt i medan jag kände att det var min semester som sabbades och att varje minut var dyrbar och att det var skit att bråka på det där sättet.

sista kvällen. vi går på manhattan till en middag med våra vänner när han säger "jag offrar den här matchen för dig" och jag bara tittar på honom? och svarar att jag har kommit till en annan kontinent för att hälsa på honom och att jag inte förväntar mig något mindre av honom?

resten av kvällen är helt annorlunda än veckan som varit, han tar hand om mig, byter mitt vinglas i baren när han ser att det är kantstött, rör mig, när vi säger hej då till alla andra sent på natten håller han om mig, kysser mig, håller min hand på väg till t-banan. pratar med mig som för första gången och jag älskar det för det känns som första gången vi sågs när vi promenerade i ett tomt lower east och gick över williamsburgbron och pratade non-stop och han ställde frågor och uppfattade varenda skiftning och blick (vad betyder den där blicken – jag såg den nog) och attackerade brutalt i sina repliker och gryningen hade kommit när han lämnade mig utanför min port vid sjutiden på morgonen och vände sig om en sista gång innan jag gick in.

känslan när jag ser tillbaka är lite sådär blandad. jag fattar inte hur det kunde bli sådär giftigt när båda hade sett framemot att träffas så länge samtidigt som jag är ledsen för att vi inte kommer att ses på det sättet igen. (men vi hade många fina stunder som: när vi var ett lag i beer pong, när vi blev fulla och sjöng karaoke på en lokal pub, när vi försökte stoppa ett bråk mellan en massa män där de sparkade på en som låg ner där det slutade med att offret ställde sig upp och började kissa runt.)

familjeliv.

mamma och pappa har hälsat på idag. jag föreslog att vi skulle gå ut och äta men pappa hade varit inne på restaurangens webbsida och kom fram till att det skulle kosta närmare 1500 (!) kr med påskbuffé för tre personer så mamma och pappa hade packat med sig alla ingredienser till sin favoritlaxpastasås i en kylväska hit som pappa ställde sig och lagade istället (han hade till och med packat ned olivolja).

det var jättegott.

älskar mamma och pappa!!

alex schulman och sigge eklund – tid.

"Den kvällen såg jag i honom dörrar till nya världar./.../ Men när han och jag sitter på ett möte på var sin sida om ett konferensbord våren 2015 så är han mest ett porträtt. Jag vet att det i honom fortfarande finns dörrar till andra världar, men nu har jag stigit in i dem. Jag har varit i hans olika rum, och det har inte fått mig att älska honom mindre. Men dörrarna leder inte längre till löften om en äventyrlig framtid. Dörrarna leder till minnen av när jag öppnade dem. Det här gäller relationerna till de flesta av mina vänner – fast det alltså inte stämmer. För en människa är alltid i rörelse. En person är inte en statisk bild utan snarare en pågående film, vi vet inte vad som ska komma i nästa scen."
/.../
"Jag vågar formulera orden: Jag älskar inte människor. Jag älskar möjligheten att en människa kan vara älskvärd."
/.../
"Allt har varit ett sökande – utan att egentligen vilja hitta något. Kanske är det min stora hemlighet. Jag har velat vara kvar på den trygga plats där jag befunnit mig sedan 1988: Jag har påstått att jag vill framåt men egentligen har jag bara velat stå kvar här och berätta om hur mycket jag vill framåt."

jag i alla relationer. jag när jag säger att jag vill flytta utomlands.

r.i.p. hunden dollie.

mamma hade surfat på internet och hittat en artikel om hunden dollie i aftonbladet som behövde 40 000 kr till en operation så mamma frågade om jag kunde swisha 300 kr så pappa mailade mig telefonnumret så swishade jag. dagen efter hade dom tagit bort dollie. :'(

tinder igen.

att vara singel resten av livet verkar i all ärlighet inte så dåligt när alternativet är att vara med personer som skriver "oxå" istället för "också". toppen av isberget, mina vänner. :'(

på telefon sent om kvällen.

"du är en av de sexigaste kvinnorna jag har sett – och då menar jag även bland skådespelare."

john ajvide lindqvist – rörelsen.

"Det är svårt för att inte säga omöjligt att egentligen känna en annan människa. Oavsett hur öppenhjärtigt någon redogör för sina åsikter och preferenser, sin historia och sina rädslor, hur lång tid man än tillbringar med den andre så dras man med misstanken att det mest väsentliga inte förmedlas; vem den andre är, bortanför summan av sina egenskaper."

maktens korridorer....eller

jag har gått med i ett parti. hittills har jag fått valuta för medlemsavgiften med vin två av tre gånger. idag var första årsstämman för distriktet och jag hade inte läst en enda motion i förväg. när jag började läsa insåg jag att jag verkligen har noll koll på vad som ligger under stadsdelsförvaltning och vad marginalskatter egentligen är osv osv.

han som är rätt dryg (men rolig i talarstolen) frågade mig, som om han inte redan hade friend requestat mig på facebook direkt efter första mötet, vad jag pluggade. jag sa att jag jobbar. han: "men... jaha hur gammal är du då? 20?" snälla du. jag måste hitta ett mer välbetalt jobb så jag kan köpa dyra dräkter som får mig att åldras naturligt.

kryssfingret.

sitter sent på t-banan hem, ser ingen jag gillar trots att det är så mycket folk som ska av vid telefonplan överallt. var är alla puddingar. sen börjar jag tänka att alla kollegor kanske har rätt som kallar mig för kryssfingret när jag dissar alla på tinder. det kanske är _mig_ och min smak det är fel på.......?

jag tänker allt oftare på hur äcklig människokroppen är, att det man tilltalas av (när/om det händer) är ett ständigt förfall. ett ständigt förfall som älskar med ett annat förfall. men glaset kan lika gärna vara halvfullt så det är bara jag som neggar.

har aldrig känt såhär förut, jag är asexuell. vill inte ha någon fysisk kontakt och gillar ingen. vill helst bara söka jobb och läsa. kände mig lite deppig när jag kom hem och tog en emo selfie i hallspegeln och började googla dikter av karin boye. la ner och somnade.

uselt humör.

kan det bero på att män hellre vänder sig till min manliga kollega än mig och ignorerar mig och vad jag säger, eller på att jag äter så näringsfattig mat??

tänker på när jag låg i armarna på min guide i den låga japan-inspirerade sängen på övervåningen i hotellrummet och han sa: "hitta någon som du gillar, någon som är snäll som du kan lära dig att älska." efter att han hade berättat att han hade en fru och barn med orden "it's important that you know this."

ord jag kommer att komma ihåg med hans röst från hans guidningar:
especially (eyjspesjialy)
certainly (sertejnli)
the ottoman empire (oTTóman empire)

som långvården.

Little Jinder: "– Jag har haft lite ensamhetskris. I förrgår morse gick jag upp på morgonen, gjorde kaffe, satt vid köksbordet och stirrade på den tomma stolen mittemot. ”Där skulle det kunna sitta ett barn eller nåt”, tänkte jag. Det var så deppigt. Som på långvården. Samtidigt är min största skräck att käka tacos med fem barn i en närförort. Jag vet inte vad jag vill. Bara vad jag inte vill."

det här är så jag, vet aldrig nånsin vad jag vill bara exakt allt jag inte vill. deppigt!!!

irrationella kvinnodagen.

han hann inte ens komma hit innan han förolämpade mig men väl på plats höll han tillbaka pga internationella kvinnodagen. vi lagade mat och han fick än en gång se hur värdelös jag är på att laga mat first hand men han har börjat träffa en tjej inom corporate finance som pendlar till dubai (hjärtat sjönk), så det är inget jag kan tävla med precis. tänker att hon ser ut som léa seydoux i spectre, han pratade om henne ("fruktansvärt tråkigt yrke") med viss aktning i rösten. förstår inte varför han vill ses när han 1. inte gillar min personlighet 2. inte vill hångla eller ha min kropp 3. inte får så god mat. är det min nya soffa??? han slog in några böcker från sci-fi-bokhandeln i paketpapper och han är verkligen värdelös på att slå in paket.

han vågade inte veckla ut benen på soffan av rädsla för att nudda mig, på det hela taget en väldigt lyckad kväll och kuddarna luktar honom.

jobbintervju.

utdrag från intervjun:
"så hur känner du inför sälj?"
"– jag kan sälja vad som helst till vem som helst."

the struggle is real. jakten fortsätter.

nya medskick hemifrån.

mamma hade köpt en ceriserosa klänning i sammet från cellbes, vars skärning fick mig att se ut som en övermogen bibliotekarie som inte kommer ut så ofta, annat än när det är julbord. både mamma och pappa tyckte att den var så fin på. sen fick jag ett voluspa-doftljus (!) och en ananas i guld som man kan stoppa saker i. prislappen var kvar på, 99 kr.

söndag.

saknar boris nemtsov.

i fagersta.

hemma i fagersta. pappa tror att han har en tumör pga begynnande gråstarr och nio år gamla glasögon och mamma säger att hon är som den "närsynte bofinken knut".

no netflix and chill.

han som inte hör av sig när han är dubbelbokad (eller egentligen annars också) frågade om jag vill se den nya bond-filmen med honom nästa vecka. this raises so many questions, SER JAG UT ATT GILLA ACTION? och för det andra, varför vill han ses igen efter tre månader när han inte ens gillar mig. han gillar mig så lite att det är smärtsamt, men han kan bara inte låta bli? han bokade till och med om sin tvättid för att jag är så busy. jag frågade: "på bio?" och han svarade: "den har slutat gå på bio". nico tror att han vill ligga, men jag tror att han kanske bara vill ha en kompis för att han är sällskapssjuk, det vet man ju hur det är (jobbigt).

det här får mig att tänka på en incident under en fest i scoutstugan i kärrgruvan under gymnasietiden. jag satt och pratade med perran och tyckte att vi hade det så kul när han plötsligt sa "du, jag gillar henne därborta så skulle du kunna sätta dig någon annanstans så hon inte tror att vi är tillsammans?".

VIKTIGT jobbmöte!!!

idag fick jag ett mail från en som tillhör team maila (jag tillhör team ringa, f y i) som sa att dom gärna vill träffa mig i nästa vecka och se vem jag är. jag föreslog _ett_ datum och _en_ tid, som dom sa ja till. jag måste gå in och ta över rummet som ben affleck i ett rum fullt av jennifer garners (– han är kärleken i mitt liv. vad ska jag göra åt det? han är den briljanta personen i vilket rum som helst, den mest karismatiska, den mest generösa.) problemet är bara att jag aldrig kommer att bli anställd om jag visar vem jag är. ;(

tänkvärt citat från ett feelgoodinstakonto: "framgång är att få det du vill ha, lycka är att vilja ha det du får."

månklar natt.

jag är på fest i uppsala och det är massor med människor från sala och norberg där och jag hör av mig till honom och frågar om jag får sova över och jag säger "svara snabbt" för sista tåget till stockholm går alldeles snart och han svarar "ja så klart du får". jag stannar på festen någon timme till innan jag ghostar under tryckaren där ingen frågar mig om jag vill dansa och går till busstationen och hoppar på bussen. alldeles utanför uppsala är det mörkt, inga väglyktor och bara enstaka gårdar, de flesta mörka så sent. månen är så stark och lyser upp det snötäckta landskapet och jag minns inte ens när jag såg stjärnorna så klart senast. jag vet inte vilket håll jag ska börja gå åt och mörkret är så kompakt när en mörk skugga kommer och möter mig och kramar om mig, ett halvår sedan sist, och tar med mig till sitt hus där elden sprakar för fullt i spisen i köket och temperaturen har nått 40 grader. jag tar av mig klänningen och lägger mig i sängen och han tittar på mitt kejsarsnittsår innan han klämmer på mina lår och frågar om jag äter som jag ska innan han säger att min kropp är så vacker. jag somnar mot honom medan han kollar twitter och lyssnar på någon doku och det känns så tryggt.

på morgonen går vi vägen genom fälten till närmaste mack och jag köper med bullar till frukost som vi äter där vi sitter under en filt på bänken mot husväggen i solen som värmer för första gången i år.

karma is a bitch.

någonstans måste alla obemärkta gärningar och omtänksamma tankar återgäldas.

"det är inte något säljsnack precis"

så hur går det med bojsen då empan?

ELLER SKA JAG SÄGA R.KELLY

nyåret 14/15

tolvslaget har varit och vi står ett gäng ute på trappan och alla pratar när någon säger "kom vi går in nu, de vill vara ifred." och de går in och vi står kvar och jag vet inte vad vi just pratade om och han säger bara "vill du ha en nyårskyss?" och ler och jag svarar "ja" och så kysser han mig. vi dansar till a real hero i den stora salen i hembygdsgården som börjar tömmas på människor i takt med minutrarna som går och vi hånglar och när klockan är fyra eller fem på morgonen börjar alla som är kvar att gå hemåt där alla sover. mitt ute i ingenstans. vi går på den snötäckta vägen genom den mörka skogen med granarna tunga av snö, han är bara en skugga mot alla snötäckta åkrar och det är så perfekt.

han sover med mig i våningssängen med min bästis i sängen ovanför och han kryper in i min tröja och kysser mig, vi somnar klockan sju och hans kropp och hans ansikte är så fulländat. vi vaknar i omgångar och går inte upp förrän klockan halv två på dagen. han kysser mig och säger "det behöver väl inte dröja till midsommar innan vi ses igen?" innan jag åker hem.