starfelt night.

morgonen efter att vi spelade på premiären av boom goes the dynamite, det var helt sinnessjukt roligt och det var inte en människa på stora dansgolvet för _alla_ var nere med oss. och jag och jenny skrek och sjöng med och dansade till våran egen musik och drack den gratis alkoholen hela kvällen, och innan hade vi varit hemma hos henne och abraham och druckit vin några stycken, och abraham hade gjort efterrätt.



sen kom susanna, anna, julia, lina, kristoffer och abraham dit.. kristoffer kom fram och kysste mig och vi höll om varandra och dansade, med varandra, när bandet spelade. kände mig berusad, lycklig och nykär, bästa kombinationen. när det stängde sen var det en helt perfekt ljummen och mörk höstkväll med löv som ligger och faller överallt och de rödgula gatlyktorna som speglas mot den blöta asfalten vid alléerna. kristoffer skjutsade hem mig på pakethållaren.



i fredags när jag spelade på uplands kom jenny förbi och pratade. hon berättade att kristoffer mådde skit och hade gråtit som ett barn framför henne till och med. och att han fortfarande var skitkär. jag blev uppriktigt lycklig över att höra att han också mådde piss. jag sa att jag skulle gå hem till honom när jag var klar och det gjorde jag. det var en sån natt när man tror att det ska börja snöa, tjocka snömolnstäcket som färgas av gatulyktorna och det mörka runtom. jag öppnade med hans nyckel och gick in och han låg i soffan under en filt, med sängen helt orörd sen sist. han backade när han såg mig och där satt vi i mörkret i soffan. han började prata och jag satt där tyst och han sa att han hade funderat på hur han ville ha det och så fort han hade kommit hem i onsdags hade han ångrat det, det hade inte alls hade varit 'vad skönt, nu är jag fri'-känslan utan det hade bara känts fel och han sa att ingen har berört honom på samma sätt, och sånt känns så jävla bra att höra men jag sa att det var inte alls något jag kände från honom på onsdagen. han rörde mig och vi kysstes i en evighet och rörde varandra och det kändes som en perfekt kväll mitt i allt kaos och den rödsvarta himlen utanför. han frågade hur vi ska göra och jag sa att jag inte vet hur jag vill ha det, det är så lätt att gå tillbaka till något bara för att det är bekvämt och välbekant. det fanns ju ändå en anledning till varför det blev såhär. och om man ska fortsätta så måste man tänka igenom vad man vill ändra på i förhållandet, och hos sig själv, så det inte blir samma grej igen. han frågade om jag inte kunde stanna och jag sa nej och han sa att då kan vi lika gärna göra slut på det nu för han orkade och klarade inte av att vänta, och jag sa att då får det vara så för det kändes inte som att han var i en position att kräva eller bestämma det, och han sa att han behövde mig inatt och att jag skulle stanna, no strings attached om jag stannade bara jag stannade. jag stannade och vi låg med varandra flera gånger och jag gick hem tre på eftermiddagen igår.
vi ska ses och se hur det känns och hur det blir, om vi vill bli tillsammans igen eller inte, om man går hem med någon annan så visar det bara på att den här relationen inte var rätt. öppna kort.



ikväll ska han bjuda mig på middag hemma hos sig.

det är som för första gången

som en dejt

jag är lite nervös

helvetet. i skip you, i hate you.

de frågade hur det var med mig på radion imorse, och jag sa 'inte så bra, men det kunde vara värre.' och jag menade det verkligen, men jag känner det inte. flera obesvarade samtal och sms och jag vet för första gången verkligen inte hur jag ska göra men jag känner inte igen mig själv längre. allt är ett enda kaos, och seminariet åtta imorse när sofie frågade om jag funderat på hur jag ska göra. han gjorde det klart i onsdags att han inte behöver mig och det han skriver nu kändes inte alls, han sårade mig så jävla mycket. jag är inget jävla slit och släng som många andra samtidigt som tanken på han med någon annan gör mig äcklad. när vi pratade i onsdags fanns det en slags utbredd trötthet som skrämde mig, och istället för att kompromissa som vi brukar sa han i princip 'det här är jag, det kommer inte bli mer tid, om du inte gillar det kan du dra'. innan det andra. hur kommer man över en sån här grej? och vill man verkligen utsätta sig för de här dagarna igen? eller det kanske bli lättare att göra slut desto fler gånger man gör det? vi kanske kan turas om? det verkar ju kul. börja om och falla in i samma mönster som innan direkt, eller gå vidare nu. när inser man att det är bäst att sluta med det man håller på med? samtidigt som det inte finns många som kan mäta sig med hans vackerhet och smarthet, och att han är så omtänksam mot alla och alltid säger att jag är världens finaste fastän jag just kommit ut ur duschen med svampfrisyr, jag kommer aldrig träffa någon som vill ha mig så mycket hela tiden. tar hand om mig. som mamma sa när vi var där: 'han verkar så tänd på dig hela tiden.' men hur mycket av att jag skulle ta tillbaka honom skulle vara ren fåfänga? men hur mycket av ett förhållande är inte hur den andra personen får en att må. just nu hatar jag honom, det känns som onsdags var slutet.



och mitt i all den här skiten är hemtentan tills på tisdag. sibbe ringde nyss och hörde hur det var med mig och folk hör av sig, jag har fått höra många break-uphistorier som om det skulle göra mig på bättre humör, men det känns bra. det som känns bra är kanske att kristoffers kompisar ställer upp, ingen som väljer sida. och för ett litet tag sen ringde det på och jag gick till dörren och då låg det choklader och dricka och ett kort där och jag trodde det var från kristoffer och jag böjde jag mig ner för att se vem det var som stod i trappan och det var sibbe och han kom och kramade om mig och jag grät lite mer och vi pratade. så himla fin person.



får skärpa mig och sluta tänka på det här nu, inte värt det.

festande snart.

förnedring sen.

kan inte äta, måste sova.

grät efter att jag träffade naima på vägen hem nyss. han kan dra åt helvete för att han får mig att må såhär, hoppas han är nöjd nu. han jag avgudade. nu kan han ju hitta någon annan att kalla hora åtminstone, jag har inte gjort något fel.

har knappt sovit och jag vet knappt vad jag ska säga.. jag var aldrig den han inte kunde leva utan. han sa en sak jag blev förbannad över igår med tanke på att jag nyss hade sagt att jag tyckte vi sågs för sällan, han sa att han bara skämtade och ville prata om det, det ville inte jag, han gjorde slut och skrek ha så jävla kul då och stack. jag tappade fattningen totalt och en tjej hittade mig hyperventilerande och gråtandes vid ett staket, det kändes som jag inte kunde andas eller tänka, och jonas fick komma och ta hand om mig och jag bara grät. inget känns på riktigt, jag ringde hem och grät mitt i natten. ibland kan man älska någon hur mycket som helst och vara som ler och långhalm men det går bara inte.

vet inte.

nyss var det bra, nu är det inte det längre. jag börjar tröttna på att aldrig hinna ses, på sena nätter och tidiga morgnar. berusade kvällar och stressiga äckliga morgnar. hej, hejdå. vad hände med dagarna? eller nej just ja, de har aldrig funnits. och han sa att det inte ens har börjat än. jag orkar inte och jag vill inte vara klängaren, jag vill resa och han har inget intresse av det för han är upptagen med allt annat. allt är väl en definitionsfråga och prioriteringarna är så fel vid fel tillfälle och ibland känns det som att vi är så olika så det aldrig kommer fungera. allt är morgnar och nätter och dagen är bara pendelstreckan som försvinner däremellan. det vore skönt att komma bort från hela karusellen ett tag.



johan: 13 nya vänner idag. hur cool är jag?

hur tragisk är jag? kan man också fråga



det är väl lite samma sak.

henry morgans solokarriär.

såhär blev det alltså, omslaget.

ladda ner från chlirre.com/henry, red eyes gör det värt det.

slöseri med tid.

skulle förbi radion idag innan föreläsningen och just som jag öppnade dörren såg jag han där och jag tänkte 'åh nej..' och saktade in, vi hade inte setts sen vi nyktrade till. spänningen, och han sa hej, och jag frågade hur han mådde när han hade vaknat dagen efter och han svarade 'inte så bra' för han hade somnat med plattan på så det var bränt och rökskador när han hade vaknat. som tur var var de tvugna att gå efter att jag inte hade vetat var jag skulle ta vägen och han sa 'vi ses'. men så stötte jag på de när jag skulle in i studion och hämta skivor och han gjorde en glädjerörelse innan han såg mig och jag drog kortet och slog koden för att komma in och fumlade, fastän man inte ens behöver kort för att komma in så tidigt på dagen, kompisen sa "lycka till" och jag svarade "tack, men det är inte jag.." ..som skulle sända. måste ta ut skilsmässa.



ringde honom på uplands och bad han höra med de som ska ha disputationsmiddagen på fredag om de hade särskilda önskemål som schlager eller polsk musik, för i såna fall kanske jag inte är rätt person för att spela på fredag. han bara skrattade när han fick höra om fredagen. han ringde upp och sa att de inte ville ha varken polsk musik eller något annat, bara vanlig musik. vad exakt det innebär får man väl veta på fredag.



på seminariet sen slösade man bort tiden. inget konstruktivt som vanligt eller någon som tycker något och jag vet inte vad det är med läraren som håller i det nu i början men jag skär mig så enormt med henne. även om de andra verkar gilla hennes översittarhet, svävande svar och roliga kommentarer ibland.

giftemål på v-dala.

kristoffer gjorde det klart att han helst ville gå på manos fest ensam igår, han skulle väl spana in någon snygg tjej. jag gick på isabelles födelsedagsfest med julia och naima och jag tror inte kvällen hade kunnat bli bättre. folk från fagersta var där och folk som skulle till fagersta var där för världen är så liten. vi drack sangrias och annat och minglade i några timmar. julia gick tidigare för hon var tvungen att jobba natt och jag och naima åkte vidare till lars och hans källarfest och jag parkerade cykeln i hans buske innan alla vi gick iväg till v-dala för att se mary onettes. vi stod längst fram och dansade kanske mest av alla där. sen gick vi ner och satte oss, naima, jag, lars, kalle och emil. av någon anledning så pratade jag och kalle hela kvällen ända tills de stängde vid två-tiden. jag sa att han har tagit betalt av mig på ikea och han undrade hur han inte kunde minnas det [kanske för att en miljon handlar där varje dag?], jag sa att jag gör ett ganska blygsamt intryck. vi pratade om ungdom och dagdrömmeri och om luggar och om att åka till island och new york på vintern och att åka till las vegas och gifta oss. vi hade aldrig pratat med varandra innan dess fastän båda träffat på varandra på radion några gånger. han var som mig fast tio gånger intensivare och han utmanade mig och allt jag sa lät fånigt och malplacerat, och han var den med övertaget och han kom närmare och när är det passande att säga att man har pojkvän? då sa naima att det mest spontana var om hon vigde oss där och då på v-dala. vi ställde oss upp och höll varandra i hand och naima frågade om hela våra namn, och jag fick det klassiska namnet emilie sandra emilie när hon frågade om han tog mig i nöd och lust. sen sa hon att han fick kyssa mig. det gjorde han. sen när vi satte oss igen när naima hade gått iväg frågade han om jag hade en sambo och jag sa nej, men en pojkvän. och han sa att han kände att jag inte riktigt hade lagt alla korten på bordet innan giftemålet och jag sa 'nej, det hela var ju ganska spontant.' han blev inte avskräckt. började prata förhållanden och oss och han sa att jag nog var bråkig, temperament, och jag tänkte 'om han bara visste..' och jag frågade om problem är det man tänker när man ser mig och han sa nåt sånt och jag frågade hur han hanterar det i såna fall och han sa att han är provocerande lugn. sen helt plötsligt är klockan två och det var nästan tomt på folk och vi var tvugna att gå. sa hej då under gatlyktorna. höstkväll. kom till kristoffer innan tre. jag undrade hur han skulle ta hela giftemålet och kyssen med tanke på att det var med någon annan, men han var ganska full och grymtade bara och somnade om fastän jag petade på honom. idag fick jag veta att kristoffer har en extra flickvän i borlänge som heter sandra, det är okej. det var han i mitten som jag gifte mig med och bredvid honom till vänster är lars och till höger emil.

dålig kväll.

igår horade jag för pengar under fyra helvetiska timmar. jag spelade i stora salen, för alla som var där på uplands, trodde jag. det ingen hade berättat var att det var abonnerat för en disputationsmiddag med otrevliga spydiga finklädda människor. jag fattade inte riktigt vad jag gjorde där över huvud taget. disputerarens fina kompis kom upp innan jag hade fått klart för mig vad det var och sa "du har spelat musik där ingen sjunger i flera minuter nu, vi hatar det och det går verkligen inte att dansa till. spela låtar alla känner igen med sång. det är faktiskt hon som har disputerat så hon får bestämma." jag bara: "det här är ju carola?" hon bara: "JA NU JA." sen kom två personer med egenbrända skivor, däribland polska skivor "du kan ju lyssna igenom dom och ta den låten du gillar bäst." man bara: ja jag ska se till att göra det under den här 1:30 som är kvar av den här låten. sen kom en kille, också i trettioårsåldern. "vi vill höra schlager, sån här ny schlager." jag sa att jag inte hade sån, något han gjorde uppenbart att han ogillade genom att typ skrika åt mig, då frågade han om jag hade bee gees då, och jag sa nej. han frågade om jag hade michael jackson och jag sa nej. han bara "VA, hur fan kan du inte ha det." och jag sa att ingen hade berättat för mig att det skulle vara en stängd tillställning där önskemålen var schlager och polsk musik, för i såna fall hade jag aldrig tackat ja och då hade de kunnat sätta på alla sina skivor på repeat och dansat och jag hade varit kvar på festen hos ida och sibbe och alla hade haft det bra. då frågade han spydigt om jag kunde spela gammal rock över huvud taget då? jag sa att jag skulle spela det. då gick han.



jag har aldrig fått bita mig i tungan så många gånger. jag spelade det och sen kom nästa upp "hur gamla tror du att vi är egentligen? vad är det här för skit.". och jag sa att det var hans flintskalliga kompis nere på dansgolvet som hade önskat den. då lugnade han ner sig och pekade på 5 låtar från deras blandskivor han ville att jag skulle spela för de var bra. och sen fanns det en polsk ska-låt han ville att jag skulle spela, han visste inte vilket nummer det var "men jag kunde ju lyssna igenom för jag skulle ju höra när det var polskt." sen fick jag absolut inte mixa in låten. jag bara: "vill du ta över eller?" så sparar uplands pengar och jag kan gå. jonas visste att jag skulle spela där uppe och han smet in fastän det stod "abonnerat". han räddade kanske kvällen, han fattade precis för han både såg och hörde dom. sen kom en annan och sa "nu har vi pratat med dom där ute, och du ska spela precis vad hon vill." som om jag hade gjort något annat under kvällen. jag hade lust att skrika. sen fick jag ett meddelande av kristoffer som spelade på norrlands där det stod: "jag har en riktigt hemsk kväll, snälla kom hem till mig!". jag började skratta mitt i allt. när jag satte på paradiso- bailando från killen som kom och skulle prata med mig jättenära hela tiden som var full och spottade mig i ansiktet, som tyckte jag gjorde ett strålande jobb, så var det lågvattenmärket för kvällen. när jag sa "det här är din jävla skiva" och han sa "nej det är det inte." och jag bara "JO, det är det.", sa han att han skämdes. jag sa att det borde han göra.



safe to say, jag skulle hellre ha jobbat ett 14-timmarspass på stolpvreten. när det var slut så mötte jag kristoffer och han hade fått plånboken stulen, och låset till hans kompis cykel som han hade lånat hade blivit taget medan han hade gått upp till sig för att kolla om han bara hade glömt den hemma, och sen hade han fått bråka med vakterna på norrlands i tio min för att komma in igen till deras egna spelning och sen hade någon kastat typ en pappersgrej på skivspelaren som hade stängt av musiken. vi gick till flogsta och idas fest som jag hade lämnat tidigare som fortfarande höll på, och jag tror båda behövde det. vi delade på en flaska kir och det var skittrevligt, och kul att han fick träffa mina kompisar för en gångs skull. det känns alltid som vi är en enda stor familj, och just då kände jag mig lycklig för ida och sibbe och alla som man känner som var där, trygghet. och max blev skitlycklig och kysste mig när jag visste exakt vilken låt han menade som han hade funderat på hela kvällen och hittade den på en sekund. morgonens låt fick bli schneider tm- there's a light 3000. sibbe låg halvnaken inne i sovrummet och jag och fredrik hoppade på honom och klämde han på benen och ida kom för att skyla hans bröstvårtor och kristoffer pratade med ida om deras lilla nya katt som hade sprungit bort på kvällen. innan adde kom och pratade med honom om ofrivilligt stånd, samtidigt som han gjorde talande höftrörelser. när vi kom hem halv fem var jonas fortfarande vaken och vi pratade om kvällen och han låg fortfarande och sov när jag ringde till honom idag halv tre på eftermiddagen.

torsdag.

allt och inget. har skrivit lite på c-uppsatsen ikväll och för ett tag sen ringde deniz efter att ha frågat sig fram om mitt nummer och frågade om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i ett radioprogram med honom för en av sveriges populäraste webbradiokanaler med dancemusik. han vet ju om min historia och vad jag kan och inte och att jag älskar electromusiken. kände mig lite hedrad eftersom vi kanske inte känner varandra så bra, annars är han verkligen en skitduktig dj som gör bra mixningar. om det blir av så berättar jag mer.



föreläsningen idag var okej, eller ganska bra till och med. jag kallar henne robotkvinnan, vår nya föreläsare. idag chattade hon med en robot på internet och pratade lite om terminator. sista timmen kanske jag inte var så närvarande mentalt. ibland känns det som att man bara dunkar huvudet i väggen, efter ett tag känns det helt meningslöst. efter föreläsningen ringde de från uplands och bad mig spela i stora salen imorgon kväll och nästa fredag. mer sa han inte. sen åt jenny och jag lunch tillsammans, jag sa vad jag tänkte och båda behövde nog prata om det. i slutändan är det förvånande vad alla är lika och ounika. det är både det tragiska ödet alla har och det som håller folk samman, antar jag.

blöt asfalt.

att slå från underläge

ger bästa känslan.

lördagen och söndagen.

på lördagsmorgonen var det kick-off för styrelse- och ledningsgruppen i norrtälje. fick åka med tony, emil och lars i en volvo 240. hela vägen till norrtälje på fyran, a.k.a den högsta växeln. innan vi ens var ute ur uppsala skrek emil "akta" men tony verkade van och tog det hela med ro medan han bromsade och hårt sicksackade (inga abs-bromsar på volvo 240 från 83) med bilen för att inte krocka. vi körde vilse, jag och lars läste klick och fredag i baksätet och tony och emil såg inte norrtälje-skylten. framme vid sthlm tänkte alla att det här inte var norrtälje. på väg upp mot motorvägen i motsatt riktning tvärnitade tony och var frustrerad och sa att han behövde snus, så emil fick gå och ta från bakluckan medan varningsblinkersarna höll på och vi
stod där, mitt på motorvägsuppfarten. sen burnade han därifrån.



vi fick sen se både rimbo (lots to see) och snaskröra. lars och jag ritade med spritpenna på tidningar i baksätet medan vi for genom hela uppland i en volvo 240. trots de extra 90 minutrarna hann vi före de andra två bilarna. lars fick iallafall vara utanför bilfönstret och hålla i antennen så vi skulle kunna lyssna på radion. (se bild.)






när vi var framme efter att haft möte i fyra-fem timmar i ett stort galleri, var det ett skitfint ställe med små stugor som vi bodde i vid en stor sjö. vi lagade middag tillsammans och diskuterade vilt och en del dansade medan solen gick ner över sjöutsikten och alla drack för mycket. tony, fanny, jag och emil la oss vid halv fem. tony hade krypit ner hos lars, som hade tagit emils skor och låg på ett örngott stoppat med en t-shirt med öppet fönster och nerskruvat element, i bäddsoffan, trots att han, tony, hade lämnat sina kläder vid den extra king size-sängen i rummet bredvid. på söndagskvällen var jag död och när vi hade kommit hem blev jag sjuk.

idag och fredagen.

hemma och ensam hos kristoffer igen. jag gillar att vara här ensam med hans dator i knät medan min laptop är på lagning, man måste ju skriva, right?



vi kom hem från sthlm för några timmar sen och det är så vackert att gå omkring i lugnet på söder med fint väder, i de små affärerna här och där. köpte två jackor och några jumprar. vi åt ute på restaurang. det var fint att åka bussen hem i mörkret sen.






förra veckan låg vi vakna flera nätter till tre, fyra och pratade. det var det han sa på fredagen som satte sig, eller vände upp och ner på saker och jag var bara kaos och konflikter inombords. när det man tyckte, eller trodde var rätt eller ens fasta åsikt vänds på eller ifrågasätts. och jag trodde aldrig att jag skulle kompromissa av mig själv på det viset. det är jävligt svårt det här med förhållanden för man får reda på saker om sig själv man helst inte skulle vilja veta och frågan är hur mycket man ska kompromissa med sig själv och den man är för att inte såra någon eller tappa sig själv. särskilt om man älskar allts komplexitet och att det alltid finns två sidor av allting och att det inte alltid måste vara så lätt och om man är den som lever på kärlek och det ögonblickliga. egoistiskt att sätta sig själv först eller det som är viktigt för en som gör att man överlever men samtidigt skulle jag må dåligt om jag försökte bli något jag inte är eller döljde saker om sig själv, skulle det vara bättre? och för vem i så fall? och då blir man ju någon annan än den han blev kär i, man kan ju inte välja bort det dåliga. men jag fattade vad han menade med det han sa och någonstans fastnade det även om jag inte riktigt vet vad jag själv tycker om det.



på kvällen och natten spelade jag på uplands reccegasque och det var succé. glädje och kärlek och folk som kom fram och ville prata hela tiden. en kille försökte och han funderade ut saker att säga det var sött och jag sa "tack, vad vänligt". sen kom kristoffer och abraham och dansade. jag gjorde två tabbar men det gick ändå skitbra och alla dansade non stop. på vägen hem mötte jag ida, sibbe och calle, och hånglade lite med både ida och sibbe.

feeling superfantastic.

ibland är allt bara sådär så det faller på plats. allt faller på plats som om någon leker ett sjukt spel med en. idag var det en sån dag. när man är strålande och man träffar rätt människor som verkar uppriktigt glada att se en och föreläsningen idag var inte sövande och det var en sån där kylig höstdag och sen besök på uplands nation med kristoffer innan hans föreläsning och på väg hem träffade jag isabelle och vi pratade, sen blev det en super kvällsmiddag med julia (utstrålningen). jonas kom ut och satte sig med oss, och sven kom med sugproppen och var nöjd med att ha löst stoppet i toan. antingen hade någon skitit cement eller försökt spola ner värdesaker.



jag fick veta idag att min blogg är en populär sak att diskutera på tex fester. den vinner i kategorin att säga mycket utan att egentligen säga något. imorgon spelar jag på uplands nation, kom dit så kan vi diskutera den?

grå dag.

försenad till föreläsningen jag inte skolkade från.

vad är det med mig?

hemma från snärkes i kristoffers tomma lägenhet, shots, starkcidrar, drink och plötsligt ganska berusad och den där känslan slår mig igen. jag känner ingenting och ingenting händer. förhandsvisningen av filmen ikväll var bra, men efteråt kändes det som att ingenting var värt någonting längre. en ung jane austen. ute och alla är fulla och allt är främmande och tragiskt och så välbekant. samma människor med halvtomt glas i handen som är ute. står och dansar på ett och samma ställe och folk man känner som man lika gärna skulle kunna vara utan kommer och dansar framför en och avlöser, folk man legat med, folk man haft bisarra upplevelser med, folk som försökt, som försöker, alla är ute. ett enda virrvarr. dagarna försvinner och flyter ihop. fredags, förfest i ögs bostadkällare och underbart virrvarr ute på ög och jag svarade dra inte alla över en kam med kärlek, lördag fest hemma och samma sak. ljuspunkt sömnlös natt inatt utan bekymmer. och alla man pratar med på sitt håll har sina problem men det är exakt samma problem, fina ytor men alltid samma problem, och alla är likadana och vad är vitsen med att vara likadan som alla andra och ha samma exhibitionistiska strävan som om det gör en tillfreds eller ger ett högre värde eller som att det skulle vara det rätta bland alla jävligt sneda prioriteringar. jag vet inte vad jag ville med det här.

mörkt ute.

jag är i örebro och kristoffer är och spelar skivor någonstans och jag borde läsa men jag orkar inte mer än de 50 sidorna jag läst av 70 tills imorgon. blev så jävla besviken idag och kristoffer sa att jag bara var löjlig när jag berättade om magkänslan första gången men så visade det sig idag att jag inte var någon idiot och då höll han om mig och jag började nästan att gråta fastän det inte är värt det. det känns som att vänskap inte borde vara så svårt att fatta liksom. gick in på toa och tittade mig i spegeln och tog ett djupt andetag sen kom likgiltigheten.

lång dag.

idag hade jag jour på radion hela dagen och åkte på tre timmars sändning (läs spela musik och ava och påa samt freestyla men ingen ville byta skridskor inför julen, hitta någon de tappat bort, eller samåka) och musikchefen hade hört av sig för hon var ganska säker på att hon inte hade lagt med haddaway- what is love i playlisten.

hans bitmärken på min axel.

jag önskar jag kunde säga att jag hade gjort något vettigt av dagen men det har jag inte gjort och gud vilken sövande röst han hade och fyra timmar var mer än tillräckligt. slöseri att gå dit. 37 pers i klassen. hängde på redaktionen efteråt och uppdaterade hemsidan lite och det är som en familj där. alla är kvar och bara är där till sena kvällen för att det är trevligt. releasarna satt i en soffa och hade möte och lyssnade på musik på hög volym när jag tog sällskap hem med emil vid nio. eller till kristoffer, men jag är mer här än hemma, och det är mer hemma här än hemma, och han är mer någon annanstans än här. som nu. han sa att han ville prata om oss och jag visste vad som hade hänt och jag förstår om han tycker jag har varit respektlös men jag har aldrig försökt ljuga för honom. han har valt att inte veta, fastän han alltid har kunnat eller har, vetat. han sa att han kommer göra slut om jag inte börjar dela med mig av mig, och det är som ett ultimatum jag inte vet om jag klarar av eller vill klara av för man är ju som man är och det borde räcka. att vara med någon ska ju betyda att man tar allt, bra och dåligt. jag kände mig bara så trött och orkade knappt öppna munnen för att försvara något för allt han sa var ju egentligen varför och att vi inte borde vara med varandra. inget om varför vi borde fortsätta. det är så tröttsamt att alltid komma tillbaka till vissa saker, hur ska man komma någonstans om man inte vill eller kan släppa taget och gärna vill älta. samtidigt som han visade en ny sida jag inte visste om, han tog det lugnt och respekterade det och jag vet inte om någon annan hade kunnat göra det. det krävs en del för att kunna låta en person man gärna vill ha för sig själv känna allt den känner och tycka allt den tycker, utan att försöka ändra på något. men man får tillbaka mer i hela det förtroendet, om man kan ha det. att bara veta var man har varandra och att man har varandra, oavsett allt runt omkring. det behövs inte så mycket mer. danielas mamma sa att det gäller att hitta någon man inte bara är kär i utan står ut med i mer än 10 min, och jag tror jag har hittat den.

några bilder från igår

jonas som jag bor med var också där, med alla våra vänner, men trots det kunde inget slå orup. mannen myten legenden. måste bara säga det. trots den något bistra uppsynen. (klicka på orup för bister uppsyn.)

bristningsgränsen.

det här förhållandet är som eld och lågor. ena dagen hatar det jag och andra kan jag inte se något annat och skulle inte byta bort det. nu spöregnar det ute igen.

lördagsnatten.

hemma från en dag där vi gick runt i stockholm till kvällen och pop dakar sen och klockan är 03:54 och jag ser sliten och trött och nygråten ut med ful lugg. nu har det börjat regna ute, det smattrar lite mot fönstret då och då. tidigare ikväll: han sa "nu får du fan skärpa dig annars sover jag hemma hos mig sen" och det handlar väl om det, att skärpa sig.