tisdag, september 04, 2007

hans bitmärken på min axel.

jag önskar jag kunde säga att jag hade gjort något vettigt av dagen men det har jag inte gjort och gud vilken sövande röst han hade och fyra timmar var mer än tillräckligt. slöseri att gå dit. 37 pers i klassen. hängde på redaktionen efteråt och uppdaterade hemsidan lite och det är som en familj där. alla är kvar och bara är där till sena kvällen för att det är trevligt. releasarna satt i en soffa och hade möte och lyssnade på musik på hög volym när jag tog sällskap hem med emil vid nio. eller till kristoffer, men jag är mer här än hemma, och det är mer hemma här än hemma, och han är mer någon annanstans än här. som nu. han sa att han ville prata om oss och jag visste vad som hade hänt och jag förstår om han tycker jag har varit respektlös men jag har aldrig försökt ljuga för honom. han har valt att inte veta, fastän han alltid har kunnat eller har, vetat. han sa att han kommer göra slut om jag inte börjar dela med mig av mig, och det är som ett ultimatum jag inte vet om jag klarar av eller vill klara av för man är ju som man är och det borde räcka. att vara med någon ska ju betyda att man tar allt, bra och dåligt. jag kände mig bara så trött och orkade knappt öppna munnen för att försvara något för allt han sa var ju egentligen varför och att vi inte borde vara med varandra. inget om varför vi borde fortsätta. det är så tröttsamt att alltid komma tillbaka till vissa saker, hur ska man komma någonstans om man inte vill eller kan släppa taget och gärna vill älta. samtidigt som han visade en ny sida jag inte visste om, han tog det lugnt och respekterade det och jag vet inte om någon annan hade kunnat göra det. det krävs en del för att kunna låta en person man gärna vill ha för sig själv känna allt den känner och tycka allt den tycker, utan att försöka ändra på något. men man får tillbaka mer i hela det förtroendet, om man kan ha det. att bara veta var man har varandra och att man har varandra, oavsett allt runt omkring. det behövs inte så mycket mer. danielas mamma sa att det gäller att hitta någon man inte bara är kär i utan står ut med i mer än 10 min, och jag tror jag har hittat den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar