vad är det med mig?

hemma från snärkes i kristoffers tomma lägenhet, shots, starkcidrar, drink och plötsligt ganska berusad och den där känslan slår mig igen. jag känner ingenting och ingenting händer. förhandsvisningen av filmen ikväll var bra, men efteråt kändes det som att ingenting var värt någonting längre. en ung jane austen. ute och alla är fulla och allt är främmande och tragiskt och så välbekant. samma människor med halvtomt glas i handen som är ute. står och dansar på ett och samma ställe och folk man känner som man lika gärna skulle kunna vara utan kommer och dansar framför en och avlöser, folk man legat med, folk man haft bisarra upplevelser med, folk som försökt, som försöker, alla är ute. ett enda virrvarr. dagarna försvinner och flyter ihop. fredags, förfest i ögs bostadkällare och underbart virrvarr ute på ög och jag svarade dra inte alla över en kam med kärlek, lördag fest hemma och samma sak. ljuspunkt sömnlös natt inatt utan bekymmer. och alla man pratar med på sitt håll har sina problem men det är exakt samma problem, fina ytor men alltid samma problem, och alla är likadana och vad är vitsen med att vara likadan som alla andra och ha samma exhibitionistiska strävan som om det gör en tillfreds eller ger ett högre värde eller som att det skulle vara det rätta bland alla jävligt sneda prioriteringar. jag vet inte vad jag ville med det här.