mörkt ute.

jag är i örebro och kristoffer är och spelar skivor någonstans och jag borde läsa men jag orkar inte mer än de 50 sidorna jag läst av 70 tills imorgon. blev så jävla besviken idag och kristoffer sa att jag bara var löjlig när jag berättade om magkänslan första gången men så visade det sig idag att jag inte var någon idiot och då höll han om mig och jag började nästan att gråta fastän det inte är värt det. det känns som att vänskap inte borde vara så svårt att fatta liksom. gick in på toa och tittade mig i spegeln och tog ett djupt andetag sen kom likgiltigheten.