vet inte.

nyss var det bra, nu är det inte det längre. jag börjar tröttna på att aldrig hinna ses, på sena nätter och tidiga morgnar. berusade kvällar och stressiga äckliga morgnar. hej, hejdå. vad hände med dagarna? eller nej just ja, de har aldrig funnits. och han sa att det inte ens har börjat än. jag orkar inte och jag vill inte vara klängaren, jag vill resa och han har inget intresse av det för han är upptagen med allt annat. allt är väl en definitionsfråga och prioriteringarna är så fel vid fel tillfälle och ibland känns det som att vi är så olika så det aldrig kommer fungera. allt är morgnar och nätter och dagen är bara pendelstreckan som försvinner däremellan. det vore skönt att komma bort från hela karusellen ett tag.



johan: 13 nya vänner idag. hur cool är jag?

hur tragisk är jag? kan man också fråga



det är väl lite samma sak.