starfelt night.

morgonen efter att vi spelade på premiären av boom goes the dynamite, det var helt sinnessjukt roligt och det var inte en människa på stora dansgolvet för _alla_ var nere med oss. och jag och jenny skrek och sjöng med och dansade till våran egen musik och drack den gratis alkoholen hela kvällen, och innan hade vi varit hemma hos henne och abraham och druckit vin några stycken, och abraham hade gjort efterrätt.



sen kom susanna, anna, julia, lina, kristoffer och abraham dit.. kristoffer kom fram och kysste mig och vi höll om varandra och dansade, med varandra, när bandet spelade. kände mig berusad, lycklig och nykär, bästa kombinationen. när det stängde sen var det en helt perfekt ljummen och mörk höstkväll med löv som ligger och faller överallt och de rödgula gatlyktorna som speglas mot den blöta asfalten vid alléerna. kristoffer skjutsade hem mig på pakethållaren.



i fredags när jag spelade på uplands kom jenny förbi och pratade. hon berättade att kristoffer mådde skit och hade gråtit som ett barn framför henne till och med. och att han fortfarande var skitkär. jag blev uppriktigt lycklig över att höra att han också mådde piss. jag sa att jag skulle gå hem till honom när jag var klar och det gjorde jag. det var en sån natt när man tror att det ska börja snöa, tjocka snömolnstäcket som färgas av gatulyktorna och det mörka runtom. jag öppnade med hans nyckel och gick in och han låg i soffan under en filt, med sängen helt orörd sen sist. han backade när han såg mig och där satt vi i mörkret i soffan. han började prata och jag satt där tyst och han sa att han hade funderat på hur han ville ha det och så fort han hade kommit hem i onsdags hade han ångrat det, det hade inte alls hade varit 'vad skönt, nu är jag fri'-känslan utan det hade bara känts fel och han sa att ingen har berört honom på samma sätt, och sånt känns så jävla bra att höra men jag sa att det var inte alls något jag kände från honom på onsdagen. han rörde mig och vi kysstes i en evighet och rörde varandra och det kändes som en perfekt kväll mitt i allt kaos och den rödsvarta himlen utanför. han frågade hur vi ska göra och jag sa att jag inte vet hur jag vill ha det, det är så lätt att gå tillbaka till något bara för att det är bekvämt och välbekant. det fanns ju ändå en anledning till varför det blev såhär. och om man ska fortsätta så måste man tänka igenom vad man vill ändra på i förhållandet, och hos sig själv, så det inte blir samma grej igen. han frågade om jag inte kunde stanna och jag sa nej och han sa att då kan vi lika gärna göra slut på det nu för han orkade och klarade inte av att vänta, och jag sa att då får det vara så för det kändes inte som att han var i en position att kräva eller bestämma det, och han sa att han behövde mig inatt och att jag skulle stanna, no strings attached om jag stannade bara jag stannade. jag stannade och vi låg med varandra flera gånger och jag gick hem tre på eftermiddagen igår.
vi ska ses och se hur det känns och hur det blir, om vi vill bli tillsammans igen eller inte, om man går hem med någon annan så visar det bara på att den här relationen inte var rätt. öppna kort.



ikväll ska han bjuda mig på middag hemma hos sig.

det är som för första gången

som en dejt

jag är lite nervös