stay in bed.

två dagar.

som gjorda för varandra?

dialekten.

han säger att fagersta är sveriges svar på jamaica.

julafton 2.

mamma spelar gammal jazz och donovan på vinyl.

jag lagar min julmat, stuvade makaroner och köttbullar.

det ligger ett löjligt stort paket åt mig under julgranen.

så snäll har jag inte varit.


dagens julbubblare: snow- informer. kom igen nu, han heter ju snow.

julafton.

kris hade blivit inskjutsad till sjukhuset i örebro tidigare ikväll och jag var beredd på att behöva åka dit. fick veta sen att slangen hade blivit utsliten och smärtorna hade kommit tillbaka. andra gången på sjukhus på en vecka.



vi grälade de två sista dagarna och jag var på pissigt humör och vi gick på bio i fredags, an american crime, en bra film och en hel biosalong för oss själva, och sen bråk. han tycker att jag stöter bort honom och är för sluten och det är som ida säger, just när det händer känns det som att ens skillnader är det mest centrala i förhållandet. sen make up. sen mer bråk på morgonen, hårda saker för båda, jag slås av hur bra han kan mig, utan och innan. kanske bättre än någon. än jag själv. make up. vi sa hej då. sen förstörde jag hans julklapp till mig. jag gick omkring på stan, såg den, stod i den långa kön med den på stan fem min innan jag skulle åka hem när han ringde och jag berättade om mitt fynd och han säger "nej, köp ingenting..". jag vet vad jag ska få, och jag gillart. vi kanske är som natt och dag, men man kan ju inte klaga på att det blir långtråkigt.

föredrar hemmagjorda.

pappa hade köpt en tårta.



innehållsbeskrivning: vatten, vetemjöl, vetestärkelse, socker, ägg, E281 natriumpropionat, E500 bakpulver, E450a natriumdisfosfater, E471 emulgeringsmedel, kärnmjölkspulver, salt, E104 kanolingult inversocker, E202 konserveringsmedel, E401 citronsyra, hallon, äpplen, förtjockningsmedel pektin, vegetabiliskt fett, E101, riboflaviner, E160a karotener, E1422 förtjockningsmedel, grädde, marsipan, kan innehålla spår av nötter.



mamma: riboflavinet var gott.

jag: jag gillar E101 bäst.


pappa: ....

jul jul strålande jul.

i fagersta en dag senare och första bråket med pappa den här julen. tryckt stämning vid frukostbordet och mamma försökte släta över det med att föreslå att vi borde spela bingolotto tillsammans ikväll.

lördag.

det är förmodligen både himmel och helvete att vara med mig.

på handen kan man se resterna av förra tilltaget.

jag vaknade åtta för handledarmöte om uppsatsen med arbetsnamnet "dopeshitforkids".

i tisdags gick jag in i ett bord, idag har jag ont. mamma beställde en lampa på postorder men fick ett askungepåslakan.

god morgon stationschefen.

post-it från lars: "hej, jag lyssnade på radion idag och rektorn heter bo igen, ska det vara så?" lars bad tony sätta fast den på skärmen, så emil ser den imorgon. tony satte även fast diverse kontorsmaterial.

heta listan i uppsala just nu.

inte mycket är hett i uppsala just nu. förutom vi, uppsalas nya arena och julen. vi hamnar före julen. igår kändes det fel men idag har jag kommit över det, det känns större än att vinna oscars som i jämförelse är en prutt i luften. jag har gått igenom vilka som har pengar nog för att muta sig till det här och har bara kommit på våran chef.


http://uppsala.expressen.se/nyheter/1.805263/discodrottningarna-regerar-i-uppsala

en av de där vinterdagarna.

ord.

ibland tänker jag att det vore bättre om man var helt okänd. om man var ingen för alla när det gällde bloggen. är det ultimata att vara ingen och skriva naket eller vara någon och skriva naket eller att vara någon som skriver påklätt? meningslösa saker berör ju inte. vartannat inlägg jag skriver förblir utkast som aldrig läggs upp som ingen läser. något att läsa och återuppleva när man är 50 och inte har några känslor kvar. "ju fler man varit kär i desto svårare blir det att utröna om man faktiskt är kär eller om det bara är nåt annat", jag tror inte på det än även om jag förstår, men det kommer väl. då ska jag sitta där och komma ihåg fragmenten som gör allting värt det, som har gjort alla 50 åren värt det.



ord är det enklaste men vackraste som finns, om man vet hur man ska använda dom. annars spelar det ingen roll. de som inte vet blir ospännande. det finns endast ett fåtal som jag vet om som vet hur man gör. som får mig att känna. två som jag läser regelbundet. ord är makt sägs det ju även om det kanske är taget ur sammanhang. jag gillar när någon har makten över mig med sina ord. när någon utmanar mig med sina ord. när någon vet hur de ska användas för att uppnå en viss reaktion. manipulativt kanske, eller skickligt? när någon ligger på samma nivå. vissa har de där happy go lucky-texterna, och det kanske passar vissa men jag tycker de är ointressanta.



jag älskar de vassa texterna med rader av ord som är perfekt ihopsatta. de som ligger fem steg före. älskar är stora ord. jag älskar. det är stort. ordgasm finns det något som heter. ibland, för det mesta kanske, är lästa ord och avsaknaden av bilder större och mer talande än bilder, i huvudet på den enskilda som får använda fantasin. utveckla fantasin. men det största är kanske gångerna på riktigt, de gånger saker inte är återberättade, lästa eller har hunnit bli skrivna, när ord är överflödiga.



läs elin alvemarks svar på bon magazines brev.

mitt synt.

kunde inte somna inatt som alltid och vaknade tom. varför vet jag inte. efter ruset kom tomhetskänslan som delvis övergick till att bli uppfylld när jag fattade allt. upprymd. att känna är både jobbigt och skönt och att veta att man inte är ensam men den här jävla berg- och dalbanan kommer jag aldrig förstå mig på men det är väl bara så det är. det finns där. började skriva ett meddelande inatt och raderade allt när han skrev det jag tänkte.

like a drive-by, but better than that.

musiken som låter dovt genom väggen sent på natten, och min hud är alltid en nyans mörkare än hans i mörkret.

Inbjudan till sista styrelsemötet!!! HAHA

"jag måste ha missat mötet där vi beslutade att mailbomba varandra mer än
al-Qaida på profetens födelsedag. Hur som helst är jag inte sen att uppta
nya traditioner...



Jag kan den 20:e!!!



//Tony"




fan, min mail är inte vatten värd när allt man får är massmeddelanden av folk som lärt sig "svara alla"-funktionen.

23:36.

vaknade sent, har klippt bidrag hela dagarna idag och igår, har tröttnat på min egen röst. i fredags var jag i stockholm från tidigt på morgonen till sex på kvällen och jag hade inte kunnat sova på hela natten utom två timmar och det var total blackout och ångest, som en klump i magen som inte ville försvinna. allt på en gång. på kvällen var det fint på klubben med våra kompisar som kom på champagnen och snittarna, man kan inte klaga. vi dansade och scratchade och gjorde snygga övergångar som folk jublade åt som deniz hade lärt oss och vi tappade energin framemot två och folk började gå hem. kom hem först vid fem.



upp tidigt på lördagen för möte om radion och efter det var inte ångesten mindre och för lite sömn och det blev typ tennisplan mellan mig och daniel för att han tyckte jag hade fel medan jag tyckte att jag får ha vilken åsikt som helst. spelning på kvällen, förfest hos lars med kalle och emil och rödvin och sen förfest nummer två hos karin högst upp i en skitmysig våning med tända ljus och vitt vin och immiga fönster, jag tänkte att det var det perfekta stället att bli kär på, folk man kände, sen spelningen.



när det kom ut en med tuba på dansgolvet som spelade med i musiken trodde jag att det skulle bli en av de där kvällarna. jag hade fel och det var fullt på golvet från halv ett till fyra på morgonen, var helt i extas efteråt. fattade inte var allt folk kom ifrån. kom ihåg varför det är något man vill hålla på med ändå, ibland kan man ju undra. sen kom en kompis till ett gammalt ragg upp och jag höll för ögonen när jag såg honom och han bara flinade. han är egentligen schysst och vi pratade och han fick sin lillasyster och hennes kompis att vinka till mig och hon verkade gulligare. folk kom fram och pratade och tyckte det var skitbra, någon kom och önskade ark the worrying kind och jag sa att jag hatade den och inte skulle spela den även om jag hade haft den och han sa att jag var obrukbar men bra. sen kom söndagen, och försvann.

04:38.

häng. lars har gått hem. han kom vid två och vi såg på tv och pratade nu ska jag sova.

inget.

jag är helt hjärndöd efter de två senaste veckorna och det verkar inte gå över, inga riktiga tankar över huvud taget bara saker att hålla reda på. stockholm tidigt imorgon och klubb på natten.

expressen.

expressens lokaldel vet tydligen också vad som är hett nyhetsstoff och inte. på artikeln verkar det som att vi träffades för en intervju men det gjorde vi inte så vem som har sagt vad stämmer inte alls och den är väl rätt neutraliserad om man jämför det vi egentligen skrev om extas och thailändska ljus och lågstadiediscon, och sådär men det kan väl va kul.



http://uppsala.expressen.se/nyheter/1.956864/het-electro-och-retro-med-discodarling
http://uppsala.expressen.se/nyheter/1.953999/people-satsar-pa-ett-bredare-klubbregister

och så säger våra chefer



nu på fredag har vi äran att bjuda in alla våra nära och kära till mingel (ni får mingla) bubbel (kanske neonblått) snitt (vegetarisk eller med skagen) och hyfsad musik på people. klockan 22.30 öppnar vi dörrarna och sen har vi fest med våra kompisar, och annat folk som vill komma in efter 23 till 03.00 på natten. kom dit, det kan bli lika roligt som man hade på lågstadiet. osa till någon av mig eller jenny på något sätt senast nu på fredag kl 18 om du vill va med.



jag sa till en på radion som jag aldrig kommer ihåg vad han heter igår att han fick komma på fredag om han ville (han var där i fredags) och han dissade mig fett. han sa att han var upptagen för han skulle baka pepparkakor. löjlig ursäkt, vem bakar pepparkakor mellan 23-03 en fredagsnatt undrar jag, nä inte så många tänker jag så han bjuder jag inte igen.

tio i fyra på morgonen.

det har hänt så mycket idag och jag orkar inte ens ta upp det. hjärnan är helt uppe i varv som i mardrömmen jag hade inatt med heroinsprutan och skogen med plastväggar jag sprang igenom för att komma bort. har haft flera mardrömmar varje natt de senaste nätterna, förvrängd nostalgi. stockholm igår kväll var regnigt och vackert. det regnade när jag klev på bussen till sthlm på eftermiddagen, ensam på bussen en måndag och det var redan mörkt ute. gick på stan tills det stängde. människor överallt. han sa att han skulle bjuda på middag och han skojade inte. tog tuben till st. eriksplan och mötte upp, reserverat bord, liten restaurang på en bakgata, levande ljus, en av de där kvällarna.

expressen.

nu sitter jag med roliga intervjufrågor från expressens lokaldel. man kanske skulle svara väldigt tråkigt för att chockera.

jag vet inte.

om inte annat får man väl mer skinn på näsan efter det här (som om det behövs efter stället jag jobbade på i skinnsberg). nattklubbar annars är inget att sträva efter. ja jag vet inte.

inatt.

klubben inatt gick skitbra även om jag inte kunde stiga ur sängen förrän tre idag. vi dansade skitmycket och folk kom och pratade och tackade för den bästa musiken under hela kvällen och var övertrevliga, trots det smått thailändska strippljuset. blev rörd när jag såg lappen sven hade skrivit och tejpat upp på min dörr, det gjorde mig lite kär.

emilie.

jenny är bra på sitt håll och jag är bra på mitt men tillsammans är vi strålande.



UNT vet vad som är hett nyhetsstoff och inte.

http://www.untfredag.se/avd/1,1786,MC=15-cat=249-AV_ID=697205,00.html

faded from the winter.

när jag kom hem ikväll såg jag meddelandet, för både han och jag vet, och den där känslan dök upp och lika skakad varje gång ett år sen med skyltfönstret.

att diska.

fyllot var kristoffer. när jag diskade imorse så kunde han inte hålla fingrarna borta och han tryckte upp mig mot diskbänken och jag skulle slå till honom när han tog fast min handled, och båda flinade och jag gillar dynamiken mellan oss.

idag, igår och dagarna innan.

möte om snärkesklubben på eftermiddagen och de vill att vi ska göra allt gratis och jag sa att jag vet vad de brukar betala sina djs normalt och att de har resurserna för att betala de som kommer att spela. verkar lite skevt. jenny ringde under mötet och sa att de hade hört av sig och ville ha affischerna direkt och jag blev halvt förvånad och halvt irriterad, för jag trodde egentligen inte att det skulle bli något när dom verkade så ointresserade helt plötsligt och inte hörde av sig till oss om vad som hände och så ville de ha affischerna tre dagar innan premiären för tryckning imorgon. satt på mötet och halvlyssnade och skickade iväg affischerna. sen sändning direkt och lars var med och han och jag klickar, en timme försvann.



igår kväll efter avesta var jag med kristoffer till österfärnebo, det var mörkt och tyst ute överallt. har aldrig varit där förut. ett litet idylliskt samhälle mitt ute i ingenstans och snön låg vit överallt. hälsade på john på folkhögskolan innan han åker och han visade oss runt. de hade en kiosk, ett ica, och så fick vi se huset han och de andra bodde i och en stor tom sal i en annan byggnad med en scen och ett piano som jag spelade på medan kristoffer och john var någon annanstans. och john berättade saker oavsiktligt som jag reagerade störigt på och var avvisande för på vägen hem, kristoffer var likgiltig.



i helgen åkte jag över 150 mil. på lördag morgon åkte jag och mats och mina föräldrar och hans föräldrar, min faster och farbror, till begravningen i strömsund och där var alla andra och några grät och de kramade mig och sa att han hade blivit glad över att jag hade kommit dit och det var i ett kapell på en höjd ovanför en stor sjö med några träd utanför och snön som föll, grå dag. jag grät. när det var över kändes det okej, min faster höll ett tal på minnesstunden efteråt och jag fattar inte hur hon klarade det. för första gången kände jag mig stolt över våran familj och släkt, har aldrig tänkt på det förut hur priviligerad man är som haft och har en sån bra omgivning. sen åkte vi och tittade till vårt hus som låg öde i vinterlandskapet och det började bli mörkt och vi åkte tillbaka till östersund och åt middag och packade och åkte tillbaka till fagersta över natten. snöstorm när vi kom till norberg. och när jag tänkte efter så insåg jag att jag aldrig hade träffat honom igen om jag inte hade varit helt bestämd i somras om att åka och sårade kristoffer som behövde mig, men jag var helt bestämd när det gällde det och allt faller på plats.



nu ringer det på, det är väl nåt fyllo.

idag.

alla är ute och festar nu utom jag, för jag kände inte för det och känslan av att missa något finns inte där. jag känner mig så jävla dryg. hundra bollar i luften och jag kan inte ens jonglera.

minusgrader.

östersund är vackert. jag känner mig lugn. mörk stad, vit stad, upplyst stad längs med gatorna. har druckit ett glas rödvin, badat i badkar för första gången på länge, tittat på en teve som är större än jag. är i min faster och farbrors fina lägenhet i stan som jag brukar få låna under storsjöyran medan dom är borta och jag vet inte om jag saknar empati helt men jag känner ingenting.

sju timmar i en bil.

kom till fagersta vid elva igår kväll. det var dimmigt ute, jag gillar att åka när det är mörkt.
ikväll är jag i östersund.

keep it real.

jens var på paddington dc för ett tag sen. det har jag också varit.



"pdc var måttligt kul, körde en enda låt, 20 minuter lång, enformig som fan, sen mumlade han nåt i micen och tog på sig jackan och gick. efteråt stod alla och pratade om hur bra och nyskapande det var, jag vet inte om det var en massiv ironi-komplott eller om jag helt missade vad som var så bra med att spela piano till lite minimalistiska beat på repeat från en laptop och visa någon svartvit videosekvens på en skog filmad från ett tåg, även den max 10 sekunder lång och loopad."

han hade nog gillat hans appelqvist traumatiskt gungandes med sin gitarr och filmen bakom med man i kråkmask som sprang omkring utanför willys.

alexandra dahlström.

"Egentligen skulle det här kunna visa sig vara tomt prat; väldigt, väldigt få av dessa saker konkretiseras någonsin. Men det är såhär allting börjar. För att sedan kunna fortsätta."

uppsats.

kom just hem från möte med anders om uppsatsen, han får mig inspirerad igen med sin tankeverksamhet och sina idéer, han lyssnade på tom waits. jag gillar att jag är hans enda lilla kyckling, att inte behöva lyssna på alla andras uppsatser och problem. den här uppsatsen känns bra men.. ja. tiden och allt det andra.



emil ringde tidigare idag och bad mig vara med på mötet nästa vecka med snärkes, för de är tydligen väldigt på nu och vill att vi ska köra klubb en fredag i månaden. emil hintade och bad mig att tänka på att det behövs någon som är ansvarig. det vore tufft att styra upp något men samtidigt är det ett stort projekt att försöka organisera en klubb med så många inblandade. jag blev besviken på förra och första mötet, lars hade bett mig att ta hans plats, och jag blev förvånad över idéerna som marknadsgruppen kom med. "hur ska man locka nytt folk till snärkes på fredagarna?" "plockmat" sa marknads. "då kan vi lika gärna ha godisregn", sa jag. det är åtminstone kul. jag frågade om de hade en projektor och en från marknads sa förtjust att "ja då kan vi ju ha studentradions logga på väggen hela kvällen", nej, tänkte jag. genom kristoffer vet jag ju en del om snärkes och jag frågade vilka tider vi hade att röra oss med, till ett, två eller fyra? eller hur det skulle bli med tillstånd från brandtillsynsmyndigheten för att koppla ur brandlarmet om man ville ha rökmaskin? såna praktiska saker, men de visste inte.

grå onsdag.

det känns inte som att det någonsin är annat än grått här.

hett vatten

nyduschad


efter deras spelning inatt ringde han och sa att han skulle komma förbi. någon gång efter tre kom han, han kallade mig för skitunge, att det är något speciellt med mig eftersom han inte bara gick hem när det är tre gånger så långt hit och kallt ute och han ändå måste gå tidigt på morgonen. han var sådär lekfull som han blir när han druckit för mycket alkohol, glimten i ögat. jag bara tittade på honom. det är skönt att ha honom bredvid sig, hans andetag när han sover, värmen, hans ben med mina. att han kysser en på axeln när han vaknar till.

tinkerbell i lördags.

sibbe hade födelsedagsfest med jultema i lördags, julgranar gick omkring med folk som var julsäckar vid fötterna, en gay tomtenisse, stjärngossar, farbror farbro som lucia. jag skulle vara ängel och hade en ballerinakjol för barn i åldrarna 5-9, täckte säkert stjärten om man kisade. rave i vardagsrummet och imma på fönstrena. jag och ida låg och hånglade hela kvällen, sen hånglade jag med sibbe och gick hem vid tre.

radio.

lyssna ikväll på radio på webben, på www.studentradion.com mellan 19-20. det kommer bli ett asgrymt program.

colorblind.

har inte lagt mig före fyra någon natt den här veckan eller slutet på förra. det bara fortsätter. lugn i kroppen men rastlös i själen, något sånt. regn mot fönstret, just nu börjar det. första fredagen jag inte gör något på på evigheter och det känns bra. ingen alkohol, inte massor med nya människor, inte känslan av att missa något.



kallt rum

osminkat flottigt

vardagssnygg

uppsatt hår

grå t-shirt

vita trosor

trött blick.

like you said.

vi fick definitivt klartecken med att köra en klubb "i klubben" på people för några dagar sen, och vi siktar på start den 30:e, så vi kommer inte att spela på boom med napoleon den dagen längre.



det är fredag och mörkt ute. har börjat med uppsatsen, eller nej det har jag inte. jag läser och ackumulerar. vet hur det ska se ut i huvudet mest visuell bild. kristoffer är i örebro över helgen, klippte om christian diorfrillan på honom hos honom igår kväll igen. får lägga ut en bild någon gång, det blev bra. styrelse- och ledningsgruppsmöte i onsdags, och vi gick igenom en del saker. fakturan från UNR på 106000 kr som är på oannonserat 40000 mer än den borde vara på som vi inte har budgeterat, eller marginal för kan vara det som får oss att sätta oss i östersjön i baltregionen och sända piratradio. om inte i år så kanske nästa år. UNR (uppsala närradioförening) har en summa som ska betalas för sändningarna på den frekvensen, och de föreningar som är med i UNR och sänder ska dela på den här summan. en av föreningarna har tydligen gått ur vilket gör att deras kostnad läggs på kvarvarande föreningar, och eftersom studentradion står för 50% av sändningarna får vi majoriteten av den kostnaden. men får man göra så utan förvarning? det finns ett kontrakt från 2004 så man kan eventuellt slippa undan att behöva betala i år, utifrån det men nästa år kan det ju bli en formell ändring och om vi skulle välja att gå ur UNR och börjar sända endast webbradio så blir vi väl antagligen utkastade från uppsala universitets lokaler efter ett tag. väljer vi att gå ur UNR för att vi inte vill eller kan betala fakturan så går själva UNR i konkurs för de överlever inte utan oss. bra ordnat va. varför är inte studentradiostationer statligt ägd verksamhet? ni vet väl även att stim-pengarna från närradioorganisationerna som skulle kunna gå till bra artister, såna vi spelar, klumpas ihop och går via stim till artisterna enligt p4:s spellistor? ladda ner mer, sharing is caring.



vilket blaj va, jag vet ju att ni ändå inte är intresserade av det här.

det är så ballt.

så där satt vi, i ett stort kontorsrum, större än det rum jag lever i, med vitdraperade väggar överallt. vita skynken längs med alla väggar och vita soffor och cleana möbler och ett pingisbord en bit in på golvet vid ena väggen när man kom in. dimmade spotlights. det kändes som i berlin, på klubben i skyskrapan vid alexanderplatz, men där var det utsikt, natten och mörkret över berlin och gatljus, panoramafönster runtom i hela den mörka lokalen och en långt löpande svart skinnsits längs med hela fönstret, en stor fyrkantig bar i mitten, upplyst av oranget ljus, vita liljor i varje hörn av baren. vi var sju personer inne på kontorsrummet, satt i de vita fåtöljerna, diskuterade löner, tider, datum, formatet med de olika dagarna och vad de ville ha på de olika golven, promotion, långsiktighet. semi-värld. vi skulle spela på det fräscha golvet där de vill ha allt annat än kommersiell eller vanlig musik, lära folk tycka om något annat. de verkade vara bra, ägaren berättade hur han hade setat i två timmar och kollat på kommentarerna på sevens hemsida, den förra klubben som innan people var en plats för alla under 20 att gå ut på, och undrade vad han egentligen hade gjort när han köpte upp stället och tog bort det enda stället för yngre att gå ut på. därför onsdagen för yngre även om det är lite ändrat. fick se lokalerna och utrustningen, inte illa och de kan ta 1500 pers.
när jag var där första och enda gången hette det alfons, och jag var arton år.


när vi var klara där satte vi oss ned på max och pratade igenom allting, hur vi vill göra runt vissa saker och ha det. sen gick vi till snärkes och satt och tittade på folk till elva. nu sitter jag ensam hemma hos kristoffer med så mycket i huvudet så jag kan spy, inte bara det här. har uppdaterat studentradions hemsida lite. radioprogrammet gick bra, det var en mängd lyssnare, jag var förvirrande. sen iväg till mötet. jag har vänt på dygnet, kanske lika bra för det är ju ändå bara mörkt.

fyra på natten.

det är kolsvart ute och det regnar och snön som fanns är borta. det har spöregnat hela dagen. det känns fortfarande som helg för att jag inte har haft någon helg eller varit utanför dörren och för att dagen bara har försvunnit med inget av vad som borde varit gjort. efter att de hade ringt från people ringde de från boom goes the dynamite, vi ska spela där igen och napoleon också. jag har just blivit klar med radioprogrammet för imorgon, det är riktigt bra. är för en gångs skull nöjd med hela. jag är ganska insnöad, det är inte bra. det måste ju finnas mer än såhär och jag vill ju komma bort, men inte tillräckligt mycket. än. jag väntar. förslaget man inte kan säga nej till. nästa vecka är det begravning och jag måste åka till det kära norrland. det ska bli skönt att komma bort, även om det bara blir ett kort tag. sitta i en bil och titta ut genom rutan i nio timmar. det är säkert snö där, jag får klä mig varmt. vi ska nog inte bo i vårt hus, det blir väl i östersund och sen åka upp under begravningen. jag har väl inte riktigt fattat det än. jag ska sova nu, hejdå.

people.

nu ringde jenny och berättade att hon fått samtal från den nya klubben people som ska starta/har startats? här i uppsala. vi ska få se lokalerna imorgon kväll. yes. ni kommer väl?

jobb på en söndag.

somnade vid sex, liksom natten innan. var tvungen att jobba för att boken som är en engelsk metodbok i sociologi skulle vara klar till imorgon.



spelningen på fredagen var för en uthyrning. middagen var kraftigt försenad så vi satt i ett av de stora fönstrena i biblioteket vid sidan av under tiden, snön som yrde utanför. det var ingen disputationsmiddag den här gången, som den gången när de ville ha polsk ska, eller förra gången när det kom in en ur personalen som bad mig sänka lite så de kunde prata utanför och jenny kom förbi och vi dansade en tryckare till i wanna know what love is. nu var det evolutionsbiologiska fakulteten som bestod av majoriteten tyskar. jag tyckte det lät lite upphetsande, jenny såg mest fascinerad ut. vi trodde det skulle bli som de andra gångerna men tvärtom. särskilt två tyska kära killar dansade sig svettiga tills det stängde. ena la sig på golvet och började smeka sina bröstvårtor medan andra la upp benet på ett bord och började stretcha övanför sin kille samtidigt som han långsamt drog av sig tröjan. en av de gamla professorerna frågade om vi hade vals.



efter spelningen kom kristoffer och abraham och mötte upp oss och kristoffer frågade om jag ville på efterfest och det är klart. så vi gick på efterfesten hos min buksyster. hon var riktigt schysst faktiskt, och en bra efterfest. julia som också var där sa att hon hade pratat som mig i en vecka efter att vi sågs sist. somnade vid femtiden.



jobbade hela lördagseftermiddagen från tolv till sex och åkte hem och duschade innan vi gick till niclas innan spelningen i jazzbaren på gasquesläppet. försening som vanligt. det var dåligt med folk först och jenny sa "nu går vi in i dimman" och det gjorde vi väl kan man säga. och vi använde rökmaskinen rätt entusiastisk för att man inte skulle kunna se att det inte var nåt folk där. rökmaskiner kan tydligen ta slut.





sen kom allt folk som var finklädda. de dansade överallt. sen kom det fram en tjej till mig som viskade "de flesta här är äldre än dig. kan du inte spela något som spelas på p3? ..något som gör en kåt..?" jag sa: "..vad gör dig kåt? du får vara mer specifik." sen kom kristoffer och julia och denniz och anna. denniz som skulle spela i valvet hade det mer otacksamt. vi hade en rätt ojämn men bra och skön nivå hela natten, en kille berömde mig för smaken medan jenny spelade. för övrigt hade vi ju vårt egna roliga. när klockan var fyra var det skönt att gå hem i snön.

gratis alkohol.

klockan är 05:53, jag behöver sova.

ösregn ute.

och jag blev äcklad och så svartsjuk, svartsjuka aldrig förr beskådad, det här är inte jag, och bråk och diskussioner till sent på natten. och han sa att han inte litar på mig för att det är nyförälskelsen som räknas för mig och jag sa inte emot, även om det aldrig är så svart eller vitt. att vara otrogen för mig går väl vid om man gör någonting, men känner saker gör man ju ständigt för olika personer, man kan ju inte förneka sig själv att känna saker och varför ska det ena behöva utesluta det andra sålänge man vet vad som är viktigast och den andra vet vad som är viktigast, om man mår bra av det? är det själviskt att känna saker som man mår bra av om den andra ogillar det? man blir ju ibland ögonblickligen fascinerad av eller kär i olika personer på olika sätt, och jag förstår inte hur man skulle kunna tvinga den andra att sluta känna något för andra, det är väl snarare så att det är när man känner något för flera och man genom medvetet och eget val väljer att vara med den där särskilda personen som det borde betyda något? det som är något mer än det där ögonblickliga. då borde den andra kunna vara trygg i det. vissa kanske bara känner något för den den är tillsammans med och verkligen inte kan känna något litet alls för andra, men alla är ju inte såna. skillnaden kanske är att jag pratar om det. jag ogillar förhållanden när det tar fram ens dåliga egenskaper, eller om det bara är gammal vana, ett sätt att vara på som man alltid varit på sålänge man kan minnas.



och han sa att han inte ser hur det här ska fungera och jag sa "då gör vi slut då, nu". han sa "även om jag skulle vilja göra slut med dig, hur dig skulle jag kunna? lämna allt det här?"

somnade tätt ihop.

just nu.

för honom var jag radiotjejen och för mig var han den jobbiga som inte ville ge sig. det gjorde han inte heller. han visste vad han ville när han såg mig. en leder oavsiktligt till en annan, någons omedvetna eller obetydliga handlingar eller ord eller brist på, resulterar så småningom i något som egentligen kanske inte var meningen. bisarrt eller ironiskt, så har det alltid varit. ena avlöser andra. slumpen eller ödet, allt hänger samman. att först vara övertygad om något och sen få det klart för en att det inte alls var så det skulle vara, det är väl sånt som händer när känslor ändras och det är ingens fel. vitsen med livet för att inte få tråkigt. vilket väljer man annars hellre, inbillat samförstånd eller uppenbart missförstånd?
jag älskar mitt liv.

we barely touched as if being watched.

jag är så jävla grym

och snygg på samma gång.


jag är ett kap.

kapa mig då.

ett kapat kap.


begär när det bara kommer över en helt okontrollerat. jag har blodsår på näsan och i näsan. det här vill inte försvinna. jag är helt slut efter den här veckan av trötthet och utmattning och ingen sömn men man fattar vissa grejer. som att alla bara är personer mer eller mindre uttråkade av livet. mer eller mindre krävande. mer eller mindre trevliga. som att jag klarade förra tentan fastän jag skrev alla fem sidorna sista dagen. supersmart? eller så är det någon annan som inte är fullt så smart som släpper igenom det. antingen eller. kanske en kombination.



börja från slutet eller början?

början?

början, dag för dag till nu, idag.

nedanför.

halloweenfest.

igår när jag hade slutat arbeta och fortfarande var sjuk för sjunde dagen i rad och utmattad av att inte ha lagt sig före fyra på ett tag och inte ta det lugnt hade jag egentligen ingen lust att göra något och höll nästan på att börja gråta för att det var snor överallt i ansiktet och inget var bra.

vid tio var det halloweenfest i gula villan a.k.a villa villerkulla och jag var leila k. rätt otrevligt, såg mer ut som en transa. en var en försupen frisör men såg mer ut som diana ross, och en annan var försupen discostjärna och såg också ut som diana ross. det var roligt väl där och alla dansade på vardagsrumsgolvet. på toan hängde både en död nalle puh och tandborstar från taket. när jag hade arbetat klart i eftermiddags med boken det är deadline på imorgon sa emil att jag hade rufsigt hår och jag sa att jag var leila k igår och inte hade återhämtat mig än.

fredagsnatten.

halv fyra.

uppsala.

fredagen. eftersom det nästan blev slagsmål mellan två äldre män på swebussen vi hade åkt med på vägen dit, så skulle vi åka tåg hem. tio på morgonen tog vi tåget till uppsala och det borde vi inte ha gjort. en resa som skulle ha tagit tre timmar tog fem eller sex timmar.
först blev kompressorn i första tåget överhettat så det stannade mitt ute i skogen. sen fungerade ingen av toaletterna på tåget så de fick stanna extra för att folk skulle kissa. eftersom vi låg efter tidtabellen fick vi stå och vänta ett tag på möte blev vi informerade om, det var inte kompressorn som hade lagt av den här gången. sen utannonserade de alla anslutningar som folk skulle missa och folk blev minst sagt upprörda. utom en kvinna i vagnen bakom som tyckte det var jätteroligt. sen stannade tåget igen och en röst sa "som ni märkte så har tåget stannat" för då hade vi hamnat bakom ett godståg som hade gått sönder mitt på järnvägen ute i granskogen. sen fick vi vänta i västerås en timme. när vi kom till uppsala var jag sur, sjuk och kissnödig.



på kvällen efter att jag hade duschat gick jag till julia och det är gästfrihet hos henne, alltid. det är skönt med någon sån för jag är inte sån. vi drack några glas och pratade och såg på tv, sen kom fanny och vi gick till snärkes vid elva och träffade alla andra där. tough alliance för andra kvällen i rad, den här gången i uppsala. kristoffer och abraham hade lagt ner enormt mycket arbete på det. medan förbandet rongfa spelade började det snöa ute. det var fint. första riktiga snön och det vräkte ner.





lägg märke till primadonnan erics orgasmen-som-aldrig-kommer-uttryck.

på de första två bilderna är det rongfa.

linköping 3.

torsdagskvällen. tough alliance kom vid fem och kristoffer mötte upp vid hg och abraham var försenad. jag satt med hemtentan till nio och kristoffer kom förbi och schweeky lagade mat och kristoffer gick och jag skickade in hemtentan och schweeky gick och jag och kraba fixade iordning oss och sen gick vi. förfest hos sebastian med alla de gamla och emma som hade köpt alkoholen åt mig och oskar som kom dit. sen gå iväg till hg, dansa berusad.



jag orkade inte med kaoset så denniz öppnade för mig och jag ställde mig i deras inglasade bås högt upp bredvid scenen och sen började världens mest överskattade band att spela. det är synd att dom är så jävla otrevliga, eller, henning är väl rätt trevlig. projektionerna de hade var bättre än de hans appelqvist hade med sig på kalmars som bland annat föreställde män iförda kråkmasker som sprang omkring utanför willys.



sen stormade folk den höga scenen och de två vakterna såg rädda ut och fick jobba för pengarna. jag har en bild på det.



resten av natten kan närmast beskrivas som dr. albans låt tio små moppepojkar och folk bara försvann. "en åt kex sen var de bara sex." efter att de var klara gick jag på efterfest. magnus och robert hade telefonsex. det var tänkt att vi skulle åka hem allihopa i en hyrbil senare på natten men eric och henning som var fulla ville på pundarefterfest, kristoffer sa att vi skulle ta tåget morgonen efter istället. han kom till mig istället, han sa att han hellre ville vara med mig. vi somnade tillsammans vid fyra, halv fem i ett vardagsrum i en tältsäng.

herrgårn.

på andra bilden stormas scenen, alla blev lite förvånade.

linköping 2.

emma dejtar så mycket så hon kan kalla det för en hobby.

det gör inte jag. för jag har blivit en tönt. för jag morgonsaknar kristoffer som varit natten hos sin bror. redan. jävla skit.

linköping.

nu är det morgon och det stormar lite ute och är rätt grått och jag sitter i vardagsrummet hos kraba och schweeky här i linköping. eller mer ryd, stället där man haft omedelbar kärlek efter en fest på flamman, för några månader, och hångel på soffa i köket, stället där man en annan gång kunde ha hånglat passionerat mot ett träd om han inte hade haft en flickvän även om han var angelägen. stället där man somnar tillsammans på soffan på efterfesten. stället man går vilse på väldigt lätt en lördagskväll. stället där alla man älskar bor.


lång busstur igår

uppsala stockholm nyköping norrköping med spårvagnarna linköping

soligt molnigt grått

vi sov på bussen.

hans bror kom och hämtade oss, de släppte av mig på vägen.


såg att schweeky hade ett nytt ärr i ansiktet, frågade vad han hade gjort

han sa att han hade hamnat i slagsmål

jag frågade vad som egentligen hade hänt

han hade cyklat in i en lyktstolpe när han var full

hade blivit sydd på akuten och fått betala 250 kr i kassan och kommit hem sex på morgonen.
boy band-scar vid ögonbrynet.

förra dygnet.

kittlade varann mitt i natten

gapskratt

som barn

intensivt.




vaknade blek

regn som smattrar mot rutan

och han ligger där och drar sig





gå tillsammans under neonrosa paraply i regnet

blev plötsligt tårögd för att det kom över mig

och chocken med det

i en så trivial situation av allt

det märks inte i regnet




jag känner igen den här känslan

så väl

för första gången då på riktigt med honom

jag som inte trodde jag kunde längre




han håller om mig och pratar på

under paraplyet när vi går

som han alltid gör.

omedveten




och jag säger det och jag vet inte om han fattar

med risk för allt

det gör inget

han säger att han vet

det kan han inte.




jobb

ett riktigt arbete som ger lön

pengar

cash

och christian kjellvander kliver plötsligt in, skakar hand

världens mest sympatiska man




åka hem till ångesten

det regnar ute




allt som är ogjort som bara ligger

röran

hemtentan

radion

inget av det känns viktigt

bara kvävande.




på kvällen fest

födelsedagsfest

champagne

trevligt folk

kristoffer körde hem mig

gjorde varma mackor

vi bokade biljetterna till linköping för imorgon kl 11 åker vi




på golvet

han satte sig ner med tandborsten och bar överkropp

pratade om att jag aldrig säger något

tittade upp på mig

att han får veta mer om mig av mina kompisar än av mig

han sa att han fortfarande inte ens vet vilka intressen jag har

han saknar det.

och jag förstår verkligen

och jag är otillräcklig

det tar stopp

han säger att jag är den mest komplicerade personen han träffat

och jag säger att jag är den enklaste han har träffat.



för enkel




och han vet var jag får mina kickar ifrån

han vet

och plötsligt så förstår jag honom

varför han reagerar som han gör

han har iakttagit vid de tillfällena

och han förstår helt plötsligt mig

och jag förstår mig själv

han var bara tvungen att säga orden

nu när han vet behöver han inte vara rädd

och inte jag heller

rockgasquen på v-dala.

jag vet inte vad jag ska säga. kvällen var helt galen, och vi fick beröm för våra strålande temposkiftningar och misstag, och vi bjöd våra kompisar på den gratis alkoholen vi hade fått och det spårade ur till slut och en av kristoffers kompisar blev utslängd för att han hade somnat i någon annans dj-bås, en annan blev nerslängd från scenen av vakterna när han hade passat på att göra ett gästspel där medan bandet spelade, några andra klättrade på högtalarna och en dansade med ett fastmonterat stativ och en annan spydde och däckade, och kristoffer som var långtifrån nykter själv var tvungen att gå för att hjälpa kompisen som tidigare blivit utslängd, som nu hade gått vilse i uppsala, med hans nycklar.



jag har ingen röst kvar alls. jag är fortfarande helt lycklig och i extas av alla svettiga människor, jag var helt lomhörd och svettig som vi dansade och spelade och skrek med till det vi själva älskade. det bästa någonsin. foajébaren bredvid oss hade slagit försäljningsrekord med 7000 kr fick vi veta på väg hem efteråt.







innan och efter vårt golv. lars och maken.

boom goes the dynamite på kalmars.

spelningen gick bra, är fortfarande bakfull trots det milda alkoholintaget. hans appelkvist var väl sådär men mr. suitcase var fan skitbra. allright. sen bråkade jag och kristoffer igen och jag blev skitförbannad över hans issues. vi är perfekta för varandra, lika outtröttliga. det kan nog behövas när man står där på gatan och skriker åt varandra vid rondellen vid folkes. men det är fan lite gulligt att han blir svartsjuk när jag dansar med andra killar. lite.. grottålder?

hösten.

tidig morgon.

loving you was crazy shit.

"Men Emilie. Du känner dig väl inte frustrerad över den fasad utan greppmöjligheter som jag målar upp framför dina ögon? Du känner ju mig trots allt, har tagit reda på mina brister? Känner du dig inte segerviss, när du vet att jag inte känner till något om dig? När du lyckats hålla din röda mattan look utåt och inte för en sekund låtit någon kika in bakom tapeten? Känner du dig inte trygg, Emilie? Vad är det du döljer?"

dimmigt.

dimmigt och kallt ute. sent. har just kommit hem efter att ha hjälpt kristoffer affischera överallt ikväll för tough alliance-spelningen nästa fredag med isiga fingrar. ska dela ut tablåerna för radion som hade kommit idag med hemliga meddelanden i olika brevlådor.

röda kinder.

jag fick mail igår och jag rodnade. det var inte igår.

tisdagsnatt.

här är jag ensam efter middag och sen efterrätt och efter att ha delat på 2 bag in box med de fem andra som fortfarande sitter därute och pratar. det var skönt att vara hemma i helgen, att inte vakna upp fördärvad hela helgen där dagarna bara gått åt till att återhämta sig efter natten. hur gör man när man träffat den bästa personen och man vet varandra tillräckligt bra för att förstå att man inte förstår varandra? i söndags var det nära igen, och han sa saker och jag frågade vad han menade egentligen och han svarade och jag sa att han kunde gå om han ville. vi är kanske inte såna som det någonsin kommer vara lugnt mellan, och han sa saker som om han ville ha mitt godkännande och jag frågade "gör vi slut nu?" och han sa "nej" och jag frågade varför han sa allt det där då och han sa "det är saker jag vill att du ska veta", och det kändes det han sa. sen somnade vi utmattade.



på morgonen var vi tvugna att åka till akuten igen och de visste inte först om de kanske var tvugna att operera, och jag var och jobbade och sen åka tillbaka dit till akutrummen där man tillbringade 11 timmar sist, och han var klar efter bara tre timmar. efteråt gick vi runt på stan och pratade och jag klippte mig och han fixade mötet där det blev bestämt att TTA kommer till uppsala också och det började regna och bli mörkt och affärerna stängde när vi skyndade oss hem. rätt idylliskt. som nu.

upp och ner.

igår blev jag klippt.

det dröjer innan jag går till någon professionell igen.

ps.

den här veckans idé är lili & sussie. återkommer med ev. fängelsestatus senare.

26:e oktober.

på fredag spelar vi på boom goes the dynamite på kalmars, källarvåningen, det gör även mr. suitcase och hans appelqvist. nice as ice. vi tänkte sikta på discotanssit med de hittigaste finska hitsen, eller så spelar vi punk hela natten. det vet man ju aldrig.



glöm inte rockgasquen på lördag, det kan bli lika kul som man hade när man var barn.

we hooked up and it was all about nightwalking in fagersta.

"nästa gång du är hemma en helg tycker jag verkligen att du får höra av dig så kan vi ta en eftermiddagspromenad runt linjan med termos och filosofera runt varför kärlek är så sjukt jobbigt och spana efter lustiga fåglar.



och dessutom tror jag att leila k sitter i fängelse"



vi försökte få tag på leila k nu i veckan. det gick inte så bra. efter mycket efterforskningar så visade det sig att det var en skitbra idé, men ska man hitta henne får man leta på stockholms härbärgen, eller plattan. någon på studentradion hade intervjuat henne på kronobergshäktet också. vad tragiskt.




nu är jag i fagersta.

bang bang he shot.

vaknade sju och åkte med kristoffer till sjukhuset och de sprutade in isotoper som de hellre kallade för "lätt radioaktivt ämne", ett försök att nå ut till patienterna utan fackspråk, och han låg i en stor philips-maskin där de scannade av honom och gav honom vätskeutdrivande medel men de visste som vanligt ingenting om hur det såg ut och nästan direkt till jour på radion, radio hela dagen i nio timmar och det börjar bli för mycket och jag satt med killarna i release och sa att sångaren i maroon 5 lät som en blandning mellan skurt och askungens fåglar och sen musikredaktionsmöte till halv tio på kvällen om någon klubb på snärkes och sen halvdan förberedning inför seminarium imorgon som ändå aldrig ger något och någonstans däremellan fick jag jobb?

kärlek.

och hon sa att hon blir kär i personen och inte könet och jag frågade varför hon inte hade sagt något

electric.

det här är vansinne, jag är vaken vid sju och påklädd för att snart gå på föreläsning och jenny väntar på samtal från en man för att vi ska försöka boka leila k till kalmars.



keep it real.

fem dagar.

ikväll fick jag stanna kvar extra på radion för de ville ha min röst för en förlegad superhjälte som ändå blir mördad. efter 10 lines med tveksam inlevelse kunde jag åka hem. men det gjorde jag inte. stod och pratade lite med de andra som satt i loungen medan de som behövdes för de olika scenerna var i studion och spelade in efter löpande band-tekniken. jag skulle gå och han reste sig upp med lilla matlådan och öppnade dörren, följde med, hämta vatten på toa, sa han, men han följde med in på redaktionen när han såg att jag skulle dit. pratade och han satte sig och jag satte mig ner mittemot, och han frågade och jag frågade tillbaka, som man gör, niklas kom in och sa "studion, nu." och han sa "bara två minuter till." och niklas sa "okej" och stängde dörren och gick. halvtänt, och han är en typisk sån man har kvick dialog med men som man inte vet var man har. han sa att han gillade att prata med mig, och mitt sällskap. med den där blicken. innan han gick in till studion och jag gick upp för trapporna sa han "du får ta hand om dig, emilie, vi kanske ses något mer här nere här framöver." och jag gick.



och imorse; passion.

insikt.


hud mot hud.

läppar mot rygg.



mer

och mer.

oväntat.

boken "metodpraktikan", förord till tredje upplagan:

"Metodpraktikan har använts flitigt i undervisningssammanhang sedan premiären 2002. Lite tagna blev vi av att läsa en studentblogg där vi skämtsamt placerades på en dödslista."

i fuck with your mind and you with my heart.

så var man på den vägen igen, den som inte leder någonstans. när man sitter här och allt är bra och det är mörkt och kallt ute och hela ögonblicket är perfekt och den där nostalgin plötsligt och oannonserat kommer. det var ett tag sen sist nu. snart ett år sen om en månad och tiden försvinner och alldeles innan där och då, så ovetandes om vad som skulle hända, månaderna innan och minutrarna innan och minutrarna efter, det som först var kärlek som plötsligt blev eller kanske egentligen inte var någonting alls, vill höra om alla gångerna, alla missförstånden och allt gå om varandra, om han har kvar lapparna, små saker, de hemliga meddelandena, sånt man aldrig lär få veta. sånt man ska hålla sig borta från och det skulle vara så lätt till hands att börja med pikar som blir pajkastning bara för reaktionen som ändå aldrig kommer fast det var bättre än så, även om jag egentligen aldrig fattade hur något så enkelt kändes jobbigt och var svårt och han kände säkert detsamma på ett annat sätt från sitt håll, och till slut var det ingenting alls, på ganska exakt en sekund. saker som inte finns längre är ju ingenting alls och vördnaden jag ändå har och känner för hela grejen. helt sjukt vad allt krockar, hjärnan säger att det inte var något men hjärtat nåt annat, men i grunden är man med den man tycker om utan allt runtomkring, vill man träffa någon för bara en timme gör man det och så var det aldrig för det var den perfekta romansen man inte petade i för att ytan inte skulle gå sönder. men det är väl som det emma sa 'vill bara se om han kan hitta något bättre' och där slutar det.




var fortfarande full när jag gick till lektionen imorse, statistiklabb i tre timmar från 9 fortfarande i gårdagens kläder. allt snurrade i 150 så fort jag blundade och det var en ganska skön känsla men de tre timmarna kunde inte ha gått långsammare.



igår gick jag först till radion och gjorde det och jag klantade mig och sen kom lars och vi pratade och jag gick vidare till jenny och deras nya fräscha lägenhet och vi drack rödvin blandat med starkcidrar och shottade fishersmans friend från några slags puddingskålar i brist på annat och jag sprang till snärkes genom alléerna och de enkelriktade vägarna och vi var där precis 23 och dom släppte inte in oss, för de som står på gästlistan ska vara där innan precis 23. efter ett tag tog vakterna oss till nåder och sa 'bara för den här gången då' och vi gick in och dansade och dansade och jenny viftade med kreditkortet och köpte tequilashots åt oss och vi dansade och dansade och vi ramlade. underbar natt. kristoffer drog mig hem där jag gick och småpratade om allt i världen och snurrade runt. vinglade runt när jag letade efter mina kläder på morgonen och klädde på mig och kristoffer sa åt mig att titta på vänster skinka och det var ett spräckblåmärke innan jag sen tog mina saker och gick till skolan. kunde inte sitta riktigt på vänster sida. satt på redaktionen efter lektionen och pratade med alla där och kalle var där och klappade mig på ryggen och emil sa till praktikanterna att man inte ska komma in som jag gjorde idag eller som han gjorde i måndags med skrapsåren i ansiktet.

skyddade lilla värld.

Emma säger:

det går en 87:a i min klass, en tjej. hon är supernaiv och superjobbig och jätteosäker

Emma säger:

nu har hon börjat träffa en kille och tydligen hade han sagt till henne att han just hade kommit ur ett förhållande och inte var redo för något nytt just nu. jag sa "det är bara hans sätt att säga att han fortfarande vill hålla det öppet och se om han kan hitta något bättre"

Emma säger:

hon blev jätteledsen och började gråta!

Emma säger:

hon är inte sur längre men jag var tvungen att tala sans med henne it vå timmar.


det är ju allmänt känt att det är så det är. och man ska inte prata kärlek om man inte vill ha kommentarer eller synpunkter. men det är ju fint att någon där ute lever i en skyddad värld fortfarande. 87:or är så små, är de verkligen byxmyndiga än liksom?
jag saknar emma och vårat sätt, sättet vi förstår varandra på, sakerna vi varit med om som inte många varit med om, som man egentligen kanske inte vill tala om. killarna vi har diskuterat och träffat, ofta samtidigt. hur de egentligen är funtade, som hon och sitt livs kärlek från göteborg. speciellare kille får man leta efter men å andra sidan har vi kommit fram till att man helst ska hålla sig borta från allt i göteborg, helst göteborg självt också. inte alltid en helt lätt grej.

27:e oktober.

lördagen den 27:e kommer jag och jenny att spela de häftigaste låtarna till 04 på morgonen på V-DALAS ROCKGASQUE på ett hittills ganska okänt golv, även känt som diösen. det ligger oväntat bredvid foajen, så ingen behöver gå särskilt långt, eller bryta ihop av rädsla för att inte hitta oss. vi kommer ha skitkul iallafall, electropunk, discodarling. förutom oss finns det även en del band att titta på.

fotbollstönt.

han är så het där han sitter framåtlutad och intresserat ser på fotbollen på tv. abraham sa en gång att är det något kristoffer är riktigt bra på så är det fotboll, han är tydligen lika trygg och säker där som han är utanför planen, gör ingenting dumt. han ljög inte om att han var något slags fotbollslöfte innan han blev skadad. han har heta fotbollslår.

en av de där dagarna.

fick tillbaka laptopen två dagar innan hårddisken kraschade. alla minnen, allt jag skrivit, alla bilder jag tagit. kanske var det lika bra. jag känner mig helt uttömd, som om jag inte kan känna mer eller vill känna mer. hårddisken kvittar. all turbulens och allt fram och tillbaka. jag mår halvilla, över mig själv och över andra. folk som vänder sig om efter en på stan eller andra ställen och står och pratar eller viskar. det känns bra att få höra att man är eftersökt och att folk uppmärksammar saker men i slutändan kvittar det. det känns som jag har det bästa men inte besitter förmågan att kunna uppskatta det. det är som mest bra när saker inte är perfekta för jag vet inte hur man är uppriktigt lycklig utan att vilja något mer eller något annat efter ett tag. jag har aldrig vetat det och pappa klagar på att jag alltid måste göra något annat eller nytt hela tiden. vid vissa speciella ögonblick blir man helt uppslukad av det som händer och det är väl såna tillfällen som gör att man inte bara kan stanna och vara lycklig fastän att man egentligen inte har något att klaga på.



han kom förbi inatt. i onsdags efter att vi hade bråkat kände jag att det var för sista gången och att jag verkligen inte orkade mer och jag hade bestämt mig för att göra slut på det nästa gång vi sågs. tills han kom till fagersta på torsdagen, jag vet inte var han fick idén från men det var det som behövdes då och vi gick omkring och det var finaste höstdagen. jag sa att det var nära, och han sa att det var likadant för honom. ibland tror jag att vi bara fattar varandra genom missförstånden och att allt fel blir rätt till slut ändå för att vi vet hur vi är och att det är tvärtemot varandra, han brukar kalla det terrorbalans. på fredagen åkte vi till spökstaden borlänge och gick omkring i affärer och vi var till och med inne på turistinformationen, kristoffer tvingade mig. det var en liten tant före i kön, kön som bestod av oss tre. vi var ute på ett speciellt begagnat-område, vi åt ute och kom hem åtta på kvällen. på lördagen kom mamma hem och vi hann säga hej innan vi åkte tillbaka till uppsala. det känns konstigt, och man får påminna sig om att vi inte är tillsammans, fastän det känns så vant, och jag hatar att det är upp och ner. nolläge.

krasch.

fagersta igen.

hemtentan skulle in igår och jag började med den igår. satt i ett kör och skrev de där fem a4-sidorna analyser på widescreen i ekonomikums lässal på lånat lösenord och sen fem min tillbaka förvärvad kurslitteratur. åkte hem och hämtade mina saker vid sex och sen radion och sen hem och äta något och sen in till orvars och de andra. innan jag åkte hem på natten fick jag ett erbjudande om efterfest med gin och spaghetti.



efter att ha sovit för få timmar som vanligt så var det föreläsning 10-12, statistik. jag gick efter halva föreläsningen. gick runt på stan ett tag. då ringde kristoffer och var irriterad och arg för att han hade missat bussen till enköping och frågade om jag kunde skjutsa honom om jag hade bilen och jag svarade aldrig i livet och vi började bråka och jag närapå skrek inne på myrorna. rösten är helt tärd. jag blev så förbannad när vi avhandlade relationen på telefon för han fattar ingenting och jag kan ha använt meningen "du är ju helt dum i huvudet" ett antal gånger innan vi la på och det kändes som hans beskrivning "det här har väl inte varit det lugnaste förhållandet direkt" var ganska mild.



hjalmar och jag åkte till arlanda för att hämta tori, träffas för första gången på ett år, och hon undrade hur det var med mig och hon hade hört att vi inte var tillsammans längre "now we're gonna party a lot and have lots of one-night stands". var trött när jag kom hem, packade och åkte hit till fagersta. i bilen bestämde jag mig, och efter att ha kommit fram och sen spytt galla över honom med en oförtröttlig passion och nära till gråt under hela tiden, och hög röst så ringde han några timmar senare på kvällen från örebro. han sa att han vill komma hit imorgon.



(allt är förlåtet?)

grå måndag.

ibland kanske man saknar känslan mer än personen.

men nu kanske det blir personen mer än känslan.

jag vet inte vilket som är värst.

eller vilket som gör mig mer rädd.

med eller utan?


sjukt oeffektiv

eller riktigt effektiv

börja med hemtentan i tid eller göra klart den på 24 timmar som nu.

ändå är jag oroväckande lugn


middag igår kväll

finklädda, hade satt upp håret

vi delade på en flaska rödvin han fick av fransmännen

vi pratade en del

eller kanske mest han

inte om oss

försökte säga en sak

han avbröt mig såklart och lyckades sen till och med avbryta sig själv

han märkte det efter ett tag och sa 'förlåt'

så irriterande

och fin på samma gång.

sen hade han gjort världens finaste desserter

och ute regnade det.

starfelt night.

morgonen efter att vi spelade på premiären av boom goes the dynamite, det var helt sinnessjukt roligt och det var inte en människa på stora dansgolvet för _alla_ var nere med oss. och jag och jenny skrek och sjöng med och dansade till våran egen musik och drack den gratis alkoholen hela kvällen, och innan hade vi varit hemma hos henne och abraham och druckit vin några stycken, och abraham hade gjort efterrätt.



sen kom susanna, anna, julia, lina, kristoffer och abraham dit.. kristoffer kom fram och kysste mig och vi höll om varandra och dansade, med varandra, när bandet spelade. kände mig berusad, lycklig och nykär, bästa kombinationen. när det stängde sen var det en helt perfekt ljummen och mörk höstkväll med löv som ligger och faller överallt och de rödgula gatlyktorna som speglas mot den blöta asfalten vid alléerna. kristoffer skjutsade hem mig på pakethållaren.



i fredags när jag spelade på uplands kom jenny förbi och pratade. hon berättade att kristoffer mådde skit och hade gråtit som ett barn framför henne till och med. och att han fortfarande var skitkär. jag blev uppriktigt lycklig över att höra att han också mådde piss. jag sa att jag skulle gå hem till honom när jag var klar och det gjorde jag. det var en sån natt när man tror att det ska börja snöa, tjocka snömolnstäcket som färgas av gatulyktorna och det mörka runtom. jag öppnade med hans nyckel och gick in och han låg i soffan under en filt, med sängen helt orörd sen sist. han backade när han såg mig och där satt vi i mörkret i soffan. han började prata och jag satt där tyst och han sa att han hade funderat på hur han ville ha det och så fort han hade kommit hem i onsdags hade han ångrat det, det hade inte alls hade varit 'vad skönt, nu är jag fri'-känslan utan det hade bara känts fel och han sa att ingen har berört honom på samma sätt, och sånt känns så jävla bra att höra men jag sa att det var inte alls något jag kände från honom på onsdagen. han rörde mig och vi kysstes i en evighet och rörde varandra och det kändes som en perfekt kväll mitt i allt kaos och den rödsvarta himlen utanför. han frågade hur vi ska göra och jag sa att jag inte vet hur jag vill ha det, det är så lätt att gå tillbaka till något bara för att det är bekvämt och välbekant. det fanns ju ändå en anledning till varför det blev såhär. och om man ska fortsätta så måste man tänka igenom vad man vill ändra på i förhållandet, och hos sig själv, så det inte blir samma grej igen. han frågade om jag inte kunde stanna och jag sa nej och han sa att då kan vi lika gärna göra slut på det nu för han orkade och klarade inte av att vänta, och jag sa att då får det vara så för det kändes inte som att han var i en position att kräva eller bestämma det, och han sa att han behövde mig inatt och att jag skulle stanna, no strings attached om jag stannade bara jag stannade. jag stannade och vi låg med varandra flera gånger och jag gick hem tre på eftermiddagen igår.
vi ska ses och se hur det känns och hur det blir, om vi vill bli tillsammans igen eller inte, om man går hem med någon annan så visar det bara på att den här relationen inte var rätt. öppna kort.



ikväll ska han bjuda mig på middag hemma hos sig.

det är som för första gången

som en dejt

jag är lite nervös

helvetet. i skip you, i hate you.

de frågade hur det var med mig på radion imorse, och jag sa 'inte så bra, men det kunde vara värre.' och jag menade det verkligen, men jag känner det inte. flera obesvarade samtal och sms och jag vet för första gången verkligen inte hur jag ska göra men jag känner inte igen mig själv längre. allt är ett enda kaos, och seminariet åtta imorse när sofie frågade om jag funderat på hur jag ska göra. han gjorde det klart i onsdags att han inte behöver mig och det han skriver nu kändes inte alls, han sårade mig så jävla mycket. jag är inget jävla slit och släng som många andra samtidigt som tanken på han med någon annan gör mig äcklad. när vi pratade i onsdags fanns det en slags utbredd trötthet som skrämde mig, och istället för att kompromissa som vi brukar sa han i princip 'det här är jag, det kommer inte bli mer tid, om du inte gillar det kan du dra'. innan det andra. hur kommer man över en sån här grej? och vill man verkligen utsätta sig för de här dagarna igen? eller det kanske bli lättare att göra slut desto fler gånger man gör det? vi kanske kan turas om? det verkar ju kul. börja om och falla in i samma mönster som innan direkt, eller gå vidare nu. när inser man att det är bäst att sluta med det man håller på med? samtidigt som det inte finns många som kan mäta sig med hans vackerhet och smarthet, och att han är så omtänksam mot alla och alltid säger att jag är världens finaste fastän jag just kommit ut ur duschen med svampfrisyr, jag kommer aldrig träffa någon som vill ha mig så mycket hela tiden. tar hand om mig. som mamma sa när vi var där: 'han verkar så tänd på dig hela tiden.' men hur mycket av att jag skulle ta tillbaka honom skulle vara ren fåfänga? men hur mycket av ett förhållande är inte hur den andra personen får en att må. just nu hatar jag honom, det känns som onsdags var slutet.



och mitt i all den här skiten är hemtentan tills på tisdag. sibbe ringde nyss och hörde hur det var med mig och folk hör av sig, jag har fått höra många break-uphistorier som om det skulle göra mig på bättre humör, men det känns bra. det som känns bra är kanske att kristoffers kompisar ställer upp, ingen som väljer sida. och för ett litet tag sen ringde det på och jag gick till dörren och då låg det choklader och dricka och ett kort där och jag trodde det var från kristoffer och jag böjde jag mig ner för att se vem det var som stod i trappan och det var sibbe och han kom och kramade om mig och jag grät lite mer och vi pratade. så himla fin person.



får skärpa mig och sluta tänka på det här nu, inte värt det.

festande snart.

förnedring sen.

kan inte äta, måste sova.

grät efter att jag träffade naima på vägen hem nyss. han kan dra åt helvete för att han får mig att må såhär, hoppas han är nöjd nu. han jag avgudade. nu kan han ju hitta någon annan att kalla hora åtminstone, jag har inte gjort något fel.

har knappt sovit och jag vet knappt vad jag ska säga.. jag var aldrig den han inte kunde leva utan. han sa en sak jag blev förbannad över igår med tanke på att jag nyss hade sagt att jag tyckte vi sågs för sällan, han sa att han bara skämtade och ville prata om det, det ville inte jag, han gjorde slut och skrek ha så jävla kul då och stack. jag tappade fattningen totalt och en tjej hittade mig hyperventilerande och gråtandes vid ett staket, det kändes som jag inte kunde andas eller tänka, och jonas fick komma och ta hand om mig och jag bara grät. inget känns på riktigt, jag ringde hem och grät mitt i natten. ibland kan man älska någon hur mycket som helst och vara som ler och långhalm men det går bara inte.

vet inte.

nyss var det bra, nu är det inte det längre. jag börjar tröttna på att aldrig hinna ses, på sena nätter och tidiga morgnar. berusade kvällar och stressiga äckliga morgnar. hej, hejdå. vad hände med dagarna? eller nej just ja, de har aldrig funnits. och han sa att det inte ens har börjat än. jag orkar inte och jag vill inte vara klängaren, jag vill resa och han har inget intresse av det för han är upptagen med allt annat. allt är väl en definitionsfråga och prioriteringarna är så fel vid fel tillfälle och ibland känns det som att vi är så olika så det aldrig kommer fungera. allt är morgnar och nätter och dagen är bara pendelstreckan som försvinner däremellan. det vore skönt att komma bort från hela karusellen ett tag.



johan: 13 nya vänner idag. hur cool är jag?

hur tragisk är jag? kan man också fråga



det är väl lite samma sak.

henry morgans solokarriär.

såhär blev det alltså, omslaget.

ladda ner från chlirre.com/henry, red eyes gör det värt det.

slöseri med tid.

skulle förbi radion idag innan föreläsningen och just som jag öppnade dörren såg jag han där och jag tänkte 'åh nej..' och saktade in, vi hade inte setts sen vi nyktrade till. spänningen, och han sa hej, och jag frågade hur han mådde när han hade vaknat dagen efter och han svarade 'inte så bra' för han hade somnat med plattan på så det var bränt och rökskador när han hade vaknat. som tur var var de tvugna att gå efter att jag inte hade vetat var jag skulle ta vägen och han sa 'vi ses'. men så stötte jag på de när jag skulle in i studion och hämta skivor och han gjorde en glädjerörelse innan han såg mig och jag drog kortet och slog koden för att komma in och fumlade, fastän man inte ens behöver kort för att komma in så tidigt på dagen, kompisen sa "lycka till" och jag svarade "tack, men det är inte jag.." ..som skulle sända. måste ta ut skilsmässa.



ringde honom på uplands och bad han höra med de som ska ha disputationsmiddagen på fredag om de hade särskilda önskemål som schlager eller polsk musik, för i såna fall kanske jag inte är rätt person för att spela på fredag. han bara skrattade när han fick höra om fredagen. han ringde upp och sa att de inte ville ha varken polsk musik eller något annat, bara vanlig musik. vad exakt det innebär får man väl veta på fredag.



på seminariet sen slösade man bort tiden. inget konstruktivt som vanligt eller någon som tycker något och jag vet inte vad det är med läraren som håller i det nu i början men jag skär mig så enormt med henne. även om de andra verkar gilla hennes översittarhet, svävande svar och roliga kommentarer ibland.

giftemål på v-dala.

kristoffer gjorde det klart att han helst ville gå på manos fest ensam igår, han skulle väl spana in någon snygg tjej. jag gick på isabelles födelsedagsfest med julia och naima och jag tror inte kvällen hade kunnat bli bättre. folk från fagersta var där och folk som skulle till fagersta var där för världen är så liten. vi drack sangrias och annat och minglade i några timmar. julia gick tidigare för hon var tvungen att jobba natt och jag och naima åkte vidare till lars och hans källarfest och jag parkerade cykeln i hans buske innan alla vi gick iväg till v-dala för att se mary onettes. vi stod längst fram och dansade kanske mest av alla där. sen gick vi ner och satte oss, naima, jag, lars, kalle och emil. av någon anledning så pratade jag och kalle hela kvällen ända tills de stängde vid två-tiden. jag sa att han har tagit betalt av mig på ikea och han undrade hur han inte kunde minnas det [kanske för att en miljon handlar där varje dag?], jag sa att jag gör ett ganska blygsamt intryck. vi pratade om ungdom och dagdrömmeri och om luggar och om att åka till island och new york på vintern och att åka till las vegas och gifta oss. vi hade aldrig pratat med varandra innan dess fastän båda träffat på varandra på radion några gånger. han var som mig fast tio gånger intensivare och han utmanade mig och allt jag sa lät fånigt och malplacerat, och han var den med övertaget och han kom närmare och när är det passande att säga att man har pojkvän? då sa naima att det mest spontana var om hon vigde oss där och då på v-dala. vi ställde oss upp och höll varandra i hand och naima frågade om hela våra namn, och jag fick det klassiska namnet emilie sandra emilie när hon frågade om han tog mig i nöd och lust. sen sa hon att han fick kyssa mig. det gjorde han. sen när vi satte oss igen när naima hade gått iväg frågade han om jag hade en sambo och jag sa nej, men en pojkvän. och han sa att han kände att jag inte riktigt hade lagt alla korten på bordet innan giftemålet och jag sa 'nej, det hela var ju ganska spontant.' han blev inte avskräckt. började prata förhållanden och oss och han sa att jag nog var bråkig, temperament, och jag tänkte 'om han bara visste..' och jag frågade om problem är det man tänker när man ser mig och han sa nåt sånt och jag frågade hur han hanterar det i såna fall och han sa att han är provocerande lugn. sen helt plötsligt är klockan två och det var nästan tomt på folk och vi var tvugna att gå. sa hej då under gatlyktorna. höstkväll. kom till kristoffer innan tre. jag undrade hur han skulle ta hela giftemålet och kyssen med tanke på att det var med någon annan, men han var ganska full och grymtade bara och somnade om fastän jag petade på honom. idag fick jag veta att kristoffer har en extra flickvän i borlänge som heter sandra, det är okej. det var han i mitten som jag gifte mig med och bredvid honom till vänster är lars och till höger emil.

dålig kväll.

igår horade jag för pengar under fyra helvetiska timmar. jag spelade i stora salen, för alla som var där på uplands, trodde jag. det ingen hade berättat var att det var abonnerat för en disputationsmiddag med otrevliga spydiga finklädda människor. jag fattade inte riktigt vad jag gjorde där över huvud taget. disputerarens fina kompis kom upp innan jag hade fått klart för mig vad det var och sa "du har spelat musik där ingen sjunger i flera minuter nu, vi hatar det och det går verkligen inte att dansa till. spela låtar alla känner igen med sång. det är faktiskt hon som har disputerat så hon får bestämma." jag bara: "det här är ju carola?" hon bara: "JA NU JA." sen kom två personer med egenbrända skivor, däribland polska skivor "du kan ju lyssna igenom dom och ta den låten du gillar bäst." man bara: ja jag ska se till att göra det under den här 1:30 som är kvar av den här låten. sen kom en kille, också i trettioårsåldern. "vi vill höra schlager, sån här ny schlager." jag sa att jag inte hade sån, något han gjorde uppenbart att han ogillade genom att typ skrika åt mig, då frågade han om jag hade bee gees då, och jag sa nej. han frågade om jag hade michael jackson och jag sa nej. han bara "VA, hur fan kan du inte ha det." och jag sa att ingen hade berättat för mig att det skulle vara en stängd tillställning där önskemålen var schlager och polsk musik, för i såna fall hade jag aldrig tackat ja och då hade de kunnat sätta på alla sina skivor på repeat och dansat och jag hade varit kvar på festen hos ida och sibbe och alla hade haft det bra. då frågade han spydigt om jag kunde spela gammal rock över huvud taget då? jag sa att jag skulle spela det. då gick han.



jag har aldrig fått bita mig i tungan så många gånger. jag spelade det och sen kom nästa upp "hur gamla tror du att vi är egentligen? vad är det här för skit.". och jag sa att det var hans flintskalliga kompis nere på dansgolvet som hade önskat den. då lugnade han ner sig och pekade på 5 låtar från deras blandskivor han ville att jag skulle spela för de var bra. och sen fanns det en polsk ska-låt han ville att jag skulle spela, han visste inte vilket nummer det var "men jag kunde ju lyssna igenom för jag skulle ju höra när det var polskt." sen fick jag absolut inte mixa in låten. jag bara: "vill du ta över eller?" så sparar uplands pengar och jag kan gå. jonas visste att jag skulle spela där uppe och han smet in fastän det stod "abonnerat". han räddade kanske kvällen, han fattade precis för han både såg och hörde dom. sen kom en annan och sa "nu har vi pratat med dom där ute, och du ska spela precis vad hon vill." som om jag hade gjort något annat under kvällen. jag hade lust att skrika. sen fick jag ett meddelande av kristoffer som spelade på norrlands där det stod: "jag har en riktigt hemsk kväll, snälla kom hem till mig!". jag började skratta mitt i allt. när jag satte på paradiso- bailando från killen som kom och skulle prata med mig jättenära hela tiden som var full och spottade mig i ansiktet, som tyckte jag gjorde ett strålande jobb, så var det lågvattenmärket för kvällen. när jag sa "det här är din jävla skiva" och han sa "nej det är det inte." och jag bara "JO, det är det.", sa han att han skämdes. jag sa att det borde han göra.



safe to say, jag skulle hellre ha jobbat ett 14-timmarspass på stolpvreten. när det var slut så mötte jag kristoffer och han hade fått plånboken stulen, och låset till hans kompis cykel som han hade lånat hade blivit taget medan han hade gått upp till sig för att kolla om han bara hade glömt den hemma, och sen hade han fått bråka med vakterna på norrlands i tio min för att komma in igen till deras egna spelning och sen hade någon kastat typ en pappersgrej på skivspelaren som hade stängt av musiken. vi gick till flogsta och idas fest som jag hade lämnat tidigare som fortfarande höll på, och jag tror båda behövde det. vi delade på en flaska kir och det var skittrevligt, och kul att han fick träffa mina kompisar för en gångs skull. det känns alltid som vi är en enda stor familj, och just då kände jag mig lycklig för ida och sibbe och alla som man känner som var där, trygghet. och max blev skitlycklig och kysste mig när jag visste exakt vilken låt han menade som han hade funderat på hela kvällen och hittade den på en sekund. morgonens låt fick bli schneider tm- there's a light 3000. sibbe låg halvnaken inne i sovrummet och jag och fredrik hoppade på honom och klämde han på benen och ida kom för att skyla hans bröstvårtor och kristoffer pratade med ida om deras lilla nya katt som hade sprungit bort på kvällen. innan adde kom och pratade med honom om ofrivilligt stånd, samtidigt som han gjorde talande höftrörelser. när vi kom hem halv fem var jonas fortfarande vaken och vi pratade om kvällen och han låg fortfarande och sov när jag ringde till honom idag halv tre på eftermiddagen.